Skyll inte på foliehattarna. Politiseringen i USA är den stora orsaken till att tilliten försvinner.
Vi förflyttar oss till Oklahoma. Där skulle det enligt magasinet Rolling Stone råda fullt kaos på landsbygdens sjukhus efter att ett gäng vaccinvägrare överdoserat den omdiskuterade medicinen ivermectin i ett försök att förebygga covid-infektion. Och nu låg de alltså på intensiven och tog upp så många platser att till och med skottskadade fick vända i dörren.
Hela historien var påhittad förstås. Det gissade jag och alla andra med förlorad tillit så fort rubriken dök upp och media drog i gång maskineriet. Newsweek, MSNBC, The Guardian, inflytelserika konton på Twitter — alla spred de friskt nyheten om de hopplösa töntarna i Amerikas mitt.
Att sjukhuset genast dementerade uppgifterna — de hade inte tagit emot en enda överdos — och att artikelns ensamma källa inte jobbat där på två år spelade ingen roll såklart. Vid det här laget vet vi i den växande skaran utan tillit att narrativet med få undantag är mer spännande än verkligheten.
Utan tillit blir tillvaron ett gungfly. Ramar och riktning försvinner. Ord förlorar sin mening. Sanning och lögn flyter ihop.
Tilliten däremot är som en kokong, en vaggsång, ett kitt. Enligt den senaste Tillitsbarometern ligger tilliten på en stabilt hög nivå i Sverige. Den överväldigande majoriteten litar på varandra, på media, på myndigheter.
Jag växte upp med morgontidningar till frukost, Rapport till middag, och ett stillsamt surrande från Socialstyrelsen och statsministrarna Palme, Carlsson och Bildt. De kanske inte var felfria men jag var övertygad om att de gjorde sitt bästa. Det tog ett tag att vänja sig vid tanken att amerikanska institutioner kanske trots allt inte styrs av välvilja, att politik trumfar allt.
Varför ska jag, till exempel, lita på ett ord från den amerikanska barnläkarföreningen? Häromveckan hävdade de att små barns språkutveckling inte alls påverkas om barn och förskolepersonal täcker ansiktet med munskydd månad ut och månad in.
Uttalandet stämde definitivt överens med demokraternas fixering vid att sätta munskydd på allt som rör sig men gick helt emot rekommendationerna på föreningens egen hemsida om vikten av ett litet barn kan se känslouttryck och munrörelser. Men istället för att erkänna att de går politikernas ärenden raderade de helt enkelt sin egna rekommendationer och fortsatte som om det aldrig hänt.
Varför ska jag låtsas det handlar om vetenskap när President Biden säger de vaccinerade måste skyddas från de ovaccinerade?
Varför ska jag ta media på allvar när de producerar en tsunami av artiklar om hur en samling av motorcykelentusiaster i South Dakota superspred covid-19 men sedan hävdar massdemonstrationerna mot polisvåld inte ledde till någon spridning alls?
Varför ska jag lita på den amerikanska smittskyddschefen som tårögt varnar i direktsändning om domedagen när det finns flera vaccin att välja på?
Tillit behöver näring. Och om min tillit var utsvulten innan pandemin är det tid för begravning nu. Bristen på tillit i det amerikanska samhället beskrivs ofta som en tilltagande kris som i värsta fall kan stjälpa hela bygget. Men de ansvariga är inte sugna på att se sig själva i spegeln.
Det är i ett sådant klimat som konspirationsteorier frodas.
Om jag i nästa krönika lanserar en foliehattsteori så vet ni varför.
Ulrika G. Gerth är uppvuxen i Åby och bor sedan många år i USA. Hon nås via ulrikag@gmail.com