Genom ur och skur har du alltid villkorslöst funnits där. Du har fått mig att som barn klättra högst upp i träden. Tagit emot mig när jag fallit mot marken och torkat tårarna när allt inte blev som det skulle. Så självklart har du hållit mig simmande när stormen fått vågorna att gå höga. Det känns konstigt att gå in i ett nytt årtionde utan dig. Men jag har inget val.
Ni har alltid varit två som funnits vid min sida, men det har också alltid stått klart att det är du som är favoriten. Ibland har jag inte behandlat dig helt rättvist. Låtit dig frysa, låtit dig torka ut och låtit dig få ta emot alldeles för hårda smällar helt utan förberedelse och uppvärmning. Men trots allt du fått utstå så har du ändå alltid funnits där. Även om du till och från varit mer eller mindre användbar på grund av skador.
Det var i ett friläge, under mellandagarnas futsalcup och turneringens viktigaste match. Du och din tvilling tvekade inte utan greppade självklart bollen, nästan helt utan att jag hann uppfatta situationen. Tyvärr fortsatte motståndaren sitt skott och placerade foten mot din baksida. Jag är så stolt över dig, min kära högerhand. Men jag är också oerhört ledsen för din skull, eftersom du gick så pass sönder att vi inte får se varandra på ett bra tag.
Som tur är finns det vänner som till viss del kan fylla din plats. Som delar mitt kött på nyårsmiddagen, öppnar förpackningen med smärtstillande när jag kämpat mig andfådd och som hjälper mig med att komma i och ur kläder.
Även om jag inte känner mig lika bekväm med din tvilling så tror jag att vi kommer att nå nya nivåer i vår relation under tiden du är borta. Vi har redan lite trevande börjat finna varandra i situationer jag alltid tidigare förbehållit dig. Nyårssminket blev kanske inte perfekt, men vänsterhanden skötte sig ändå bra för att vara nybörjare. Vi kommer inte att bli ett lika bra team som du och jag, kära högerhand, men jag tror ändå att vi kommer att lyckas med saker som på förhand nästan känns oövervinnerligt.
Så förlåt att jag har tagit dig för givet. Jag kommer att klara mig utan dig, det måste jag. Men jag saknar dig oerhört. Och om några veckor, när gipset har gjort sitt, då ska jag pussa på dig tills du skrumpnar av fukt. Min älskade högerhand.