"Äntligen!" – för att citera en känd presskonferens-häcklare – var min och mångas reaktion inför ett av sommarens skivsläpp. För när The Avalanches gav ut sitt andra album ”Wildflower” i juli hade nästan sexton år passerat sedan debuten ”Since I left you”. Sexton år! En evighet.
Grundfakta: The Avalanches är ett gäng med bas i Melbourne i Australien. Det som gjorde första skivan så speciell var att den bestod nästan uteslutande av musiksnuttar som lånats från en lång rad låtar ur skilda genrer. Runt 3 500 samplingar lär ha använts för att få till de smarta och fascinerande musikcollage, som gjorde albumet både till en sensation och en världssuccé.
Snart hördes musiken i de mest skilda sammanhang och fortfarande används en av låtarna, ”Frontier psychiatrist”, som vinjett till boktipsen – biblioterapin – varje söndag i SVTs ”Babel”.Men varför denna långa väntan på uppföljaren? Förutom det hopplöst tidskrävande arbetssätt bandet valt, har personliga problem, sjukdom, idétorka, medlemsavhopp och skivbolagets ekonomiska sammanbrott spelat roll.
The Avalanches är långtifrån ensamma om denna långa tystnad. Listan är lång på artister och band som låtit betydligt mer än sexton år passera mellan två skivsläpp. Men att vi numera ser allt fler band ge ut ny musik efter decennielånga uppehåll (Steely Dan, The Pixies, The Cars för att ta några exempel) beror mycket på de förändrade villkoren i musikbranschen. Det är svårare idag att leva på intäkter från gamla succéer. Återförening, skriva nytt material och ge sej ut på turné blir nödvändigt för brödfödan.
Svenska Koop har ungefär samma arbetsmetodik som The Avalanches. Tre fantastiska album med sval lounge musik har det resulterat i, men tio år har gått sedan det senaste. Mer blir det troligen inte, duon har gått skilda vägar. Vi får hoppas att Oscar Simonssons nya projekt, Koop Oscar Orchestra, ger utdelning.
Även om publikens uppskruvade förväntningar kan fungera som bromskloss för kreativiteten är det inte många artister som tar ordet skrivkramp i sin mun. Eva Dahlgren tröttnade på musikbranschen efter att ha givit ut skivan ”Petroleum och tång” 2007 och skaffade sej nya intressen: film och fotografering. I år kom ändå första nya skivan på nio år och Eva konstaterar att hon där återvänder till det hon alltid skrivit om – människors själar och om hur vi ska försöka nå och förstå varandra.
Den mest kända skivtorkan här hemma står Jakob Hellman för. 1989 var året för hans briljanta debut ”…Och stora havet”, som i några omröstningar valts till bästa svenska popalbumet genom tiderna. Det har väntats och väntats på ny skiva, men så här 27 år senare har den fortfarande inte kommit. Efter en undanskymd tillvaro dök Jakob upp 2010 på nostalgisk ”Forever young”-turné tillsammans med 80-talsfenomen som Alphaville och Reeperbahn. Samma sommar tackade han ja, efter många års tjat från SVT, till medverkan i ”Allsång på Skansen”. Där sjöng Jakob ”Hon har ett sätt” och det framgick att han länge hade hållit både den och debutskivans andra stora hit ”Vara vänner” ifrån sej.
Rykten om ny skiva med Jakob kommer med jämna mellanrum. Men det är förstås skillnad på den 23-årige yngling som gav ut ”…Och stora havet” och den nu snart 51-årige man som kanske, eventuellt publicerar nytt material så småningom. Är vi som publik beredda på att det ofrånkomligen kommer att märkas?