En resa i ”Kullamannens” fotspår

Min son Tim var fem år när han första gången drabbades av ”Kullamannen”. Direkt efter att vi hade tittat på samtliga sju avsnitt i ett svep sa han: ”Vi tar den en gång till!” Sedan dess har vi sett ”Kullamannen” varje sommar.

Foto:

Krönika2018-05-19 10:00

En tradition som känns lika viktig som snö på julafton eller snaps på midsommarafton. Det är en speciell känsla när mina barn berörs av något som jag själv upplevde under min uppväxt. Tyvärr har de aldrig förstått storheten med Wahlströms böcker med gröna ryggar eller svensk 60-tals pop. Men när det gäller ”Kullamannen” kan vi mötas.

Serien regisserades av Leif Krantz och visades första gången på tv vintern 1967-1968. För mig var det en händelse som överträffade till exempel ”Helgonet”, Per Oscarssons kalsonger i ”Hylands hörna” eller ”Saltskråkan”. Efter drygt 50 år finns fortfarande charmen och spänningen kvar i den här historien om ett sommarlov med spioner, kodord och en mystisk ring. Barnen Marianne, Peter, Kaj och Tommy känns trovärdiga och det snygga svartvita fotot sammanvävt med Charles Redlands suggestiva musik bidrar till att göra ”Kullamannen” till en klassisk ungdomsthriller.

Förra sommaren önskade Tim, som då var 16 år, att vi skulle göra en resa i ”Kullamannens” fotspår. Under några dagar besökte vi inspelningsplatserna som till stor del finns i Kullabygden. Allt dokumenterades med våra mobiler och på varje bild höll någon av oss upp dvd-omslaget till filmen. Vi började med Brunnby kyrka där fru Werner skickade ett kodat meddelande till barnen med hjälp av siffrorna på psalmtavlan. Det kändes logiskt att vi flyttade om psalmnumren enligt fru Werners sifferkombination. När vi kom ut från kyrkan ringde klockorna från kyrktornet som Kaj flydde upp i för att undkomma farbror Ludvig. Därefter åkte vi till Himmelstorps gård som är utgångspunkten för intrigen. (Nedanför en brant sluttning vid havet tronar Lars Vilks konstverk ”Nimis”.) Runt husen finns den hemlighetsfulla bokskogen där kojan måste ha varit belägen. Inte långt från gården ligger doktor Millers hus med stenmuren som barnen gömde sig bakom. Kultplatsen för oss nördar som kan alla replikerna i ”Kullamannen”.

En av seriens mest dramatiska scener spelades in i Höganäs gamla gruva. Gruvan är idag vattenfylld, men den underjordiska biografen finns bevarad på Höganäs Museum. Där tittade vi på avsnittet när Kaj jagades av den ondskefulla Harry i gruvgångarna. Kullens fyr med storslagna klippor och grottor var också ett måste. För att inte missa någonting hyrde vi en kanot för att även se området från vattnet. Fast grottan där slutscenen gjordes ligger inte vid Kullens fyr. Uppgörelsen mellan doktor Miller och farbror Ludvig utspelades i Tykarpsgrottan utanför Hässleholm. Vi fick en specialvisning av platsen i grottan där mikrofilmerna, som skulle rädda världsfreden, var gömda. Lönnfacket finns kvar än idag! Bättre än så här blir inte en nostalgisk tidsresa. Nästa dag återvände vi till verkligheten med Marina Abramovics utmanande utställning på Louisiana.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!