Ett jultips kan vara att ordna dialektgissningstävlingar med hjälp av boken.
Jag har naturligtvis läst boken med Västerviksperspektiv. Avsnittet om Västervik är bra jämfört med vad som sagts i medier tidigare om vår dialekt. Lindströms uppmaning att aldrig kalla staden wästerwik är särskilt välgörande.
Fler detaljer om vad som står om dialekten i Västervik tänker jag spara till en annan krönika. Här ska jag koncentrera mig på en annan sak. För varje landskap och dialektområde finns det nämligen små lekfulla ordlistor. Genom att se vilka uttryck i de här listorna som man känner igen från Tjust, får man en viss indikation på vad tjustmålet har gemensamt med andra dialekter och därigenom vilka kontakter Tjustborna främst haft. Klart visar ordlistorna att Tjustborna haft mest att göra med folk norrifrån.
Ifråga om östgötskan vet vi ju alla att det är så. Exempel på östgötska ord i boken som är välkända från Västervik är bovägga ’stört omöjligt’, garsken (av galen), dö (Va rolit, dö!), gu så dant, snarskank ’krokben’, och te ress ’klar, färdig, nära (att)’.
Vi kan också se språkliga spår av att Östra Mellansverige med bland annat Stockholm, Sörmland och Uppland har betytt mycket för Tjustborna. Bekanta ord från Mellansverige som nämns är kasche ’kasse, påse’ (fast det uttalas ju karse), gällen ’sur (mjölk)’, stog ’stod’, lipa ’räcka ut tungan’ och vart ’blev’. Välkända Västerviksformer som tröck, lös, spall osv i stället för tryckte, lyste, spillde nämns också.
Kontakter söderut med andra smålänningar har förstås också förekommit och satt språkliga spår. På listan för Sydöstra Sverige finns redig ’riktig, rejäl’, katig ’kaxig’, speta ’sticka, smal person’, fnyka ’småregna/snöa’ och råka ’hitta’. Men på listan för Småland är bara en fjärdedel av orden sådana som finns i Tjust: flo ’trave’, floa ’trava’, hörk ’kry’, krösamos ’lingonsylt’, redig och tännika (tännik) ’häftstift’). Det tyder på att andra delar av Småland haft mer kontakt med Skåne, Blekinge och Västergötland.
På listorna för Sydsverige är det bara några uttryck som jag känner till från Tjust: väck ’bort’, mattbankere ’mattpiskare’, hundan, i förrgårs , vars en (varsin) och är gången/kommen (har gått/kommit). På listorna för Västsverige finns inte ett enda västerviksord, och likadant är det i stort sett när man kommer längre norrut.