Det hände nåt konstigt häromkvällen. Jag fick en märklig déjá vu-upplevelse men har fortfarande inte riktigt kunnat sätta fingret på vad det var och vad jag egentligen var med om.
Jag befann mig i en märklig men ändå välbekant lokal. Jag satt vi ett långt, smalt bort och på andra sidan det långa smala bordet fanns personer som jag tror jobbade där. Om jag bad snällt och trevligt så serverade de mig i alla fall öl med jämna mellanrum. Bredvid mig hade jag goda vänner som berättade roliga saker och som ibland också skrattade gott åt mina egna kommentarer.
Vi var heller inte ensamma i lokalen. Alla övriga bord var fullsatta och människor åt och drack och verkade ha det väldigt trevligt.
Sen plötsligt hände något. Ljud som kändes vagt bekanta tog över rummet. Vänta ett tag, var inte det där en bastrumma och det där lät ju precis som en elgitarr och ta mig tusan om jag inte hörde en bas och orgel också? Jodå på en liten och tillfällig del av rummet stod minsann fyra figurer med vad som måste vara instrument. Det måste helt enkelt vara ett sånt där liveband! Ett sånt där man hört talas om och som spelar musik där och då, fysiskt på den plats där du samtidigt befinner dig! Så märkligt. Så exotiskt!
Brukade vi inte gå och kolla på sånt ibland? Eller var det bara nåt vi sett på klipp från youtube? Minnet svek oss en aning där vid den långa smala bordet, det kan förvisso berott på antalet öl som med jämna mellanrum serverades, men jo visst brukade vi väl det? Finns de på riktigt fortfarande? Tydligen trots allt, för snart fylldes rummet av musik. Levande musik.
Det var gamla fina låtar. Gammaldags musik. Ni vet sånt de gjorde förr, nåt man känner igen som en kär gammal vän. Madeleinekakorna (finns det madeleineöl? För då kan det varit sånt jag drack...) stod som spön i backen. Fantasi, verklighet eller nåt slags maskhål i rumstiden? Det är svårt att veta säkert men runt om i lokalen studsades det på stolarna. Några fick dessutom sådan feeling att stående spontandans uppstod och det helt utan repressalier eller nedstängning.
Efteråt fanns behov av debriefing. Jag dröjde mig kvar till stängningsdags för diskutera händelsen. Hade det som hänt verkligen hänt? Hur mådde vi egentligen? Hade vi varit oansvariga och äventyrat folkhälsan? Svaren var lika diffusa och osäkra som upplevelsen i sig.
Sen tvättade jag händerna och gick hem.