Så långt allting gott. Tyvärr blir det komplicerat när jag lägger till parametern att vi har en budget och ska hålla oss inom en speciell summa. Jag ska nämligen måla tavla själv och hur sjutton värderar man sin egen, amatörmässiga konst?
Egentligen tycker jag att en julklappsbudget är en bra grej. Vi har sagt en specifik summa som vi handlar för varandra till och man slipper sitta på julafton med skamsen min när man gett bort ett macaronihalsband men har fått en Bedford-diamant (eftersom min bror uppenbarligen är med i Jönssonligan). Det är så mycket lättare att förhålla sig till hela julklappsbytet.
Men som sagt, i år har jag tänkt ge bort något som jag har tillverkat själv och då ställer den här budgeten till problem. Inte heller jag får ju "gå över" budgeten eftersom det kan ge dåligt samvete hos min bror med sambo - så det gäller att hålla kronorna på rätt sida!
Krönikans rubrik är såklart en retorisk fråga. Jag förstår fullt ut att mina kluttiga akrylmålningar inte kan mäta sig med värdet i tavlor av Pablo Picasso, Andy Warhol eller Edvard Munch (och då inte bara för att jag är kvinna). Men jag tänker att de borde vara värda något, eller?
Det som känns säkrast är att gå på materialkostnad. Tavlan är ju värd priset för duken. Eller hur ser andrahandsmarknaden ut på dukar från Clas Ohlson? Sjunker de i pris bara man tar ut dem ur sitt plastemballage? Jag kan tycka att de borde behålla sitt pris. Men ska man sedan väga sina färgkluttar och räkna ut kilopriset eller är det att vara sniken? Och ska man ta med slitagekostnad på penslar? Nej, materialkostnad är kanske inte så lätt som det först låter.
Jag läste också någonstans på nätet att en av världens dyraste tavlor såldes för ett uträknat timpris på 35 000 kronor, och då tog tavlan tre år att göra. Så vi låter det få vara taket på timpriset. Men vad är golvet? Är tio kronor i timmen en okej kostnad? Och nu när jag börjar rabbla timpriser, är det verkligen okej att ta betalt för något som man gör själv och som den andra parten inte uttryckligen har beställt?
Nej, huvudvärk för fler julsaker är det viktigaste vill jag inte ha. Och jag orkar inte hålla på med att lägga fram offerter på min högst alldagliga konst.
En hundring. Det kan det väl åtminstone vara värt? Vi säger så.