Coronaviruset och covid-19 tänker man på och hör eller läser om mest varje dag. Akt da för den där smeta, sa en västervikare till mig i början på pandemin. Smete är ett mycket vanligt ord för "smittsam sjukdom" bland västervikare. Ett annat ord för samma sak är remme, men det användes nästan inte alls bland dem jag kände.
Överhuvudtaget finns det gott om dialektala ”sjukdomsord”. Sjukdom är ju något allmänmänskligt, och betyder mycket för både individ och samhälle. I Västervik kunde man ofta höra u uttalat kort i sjuklig och sjukling. De uttalades alltså sjuckli och sjuckling. Sjuk, däremot, lät normalt.
Influensa kan leda till att man får feber, och då blir man dorsk på ögonen. Det vill säga att ögonen blir matta. Jag skulle tro att dorsk är ett uttal av dolsk. Dolsk har samma ursprung som dölja, och det matta i ögonen döljer den normala blicken. Men hur har dolsk börjat rimma på torsk? Jo, på tjustmål uttalas l-et i dolsk som tjockt l, och i genuint tjustmål blir ett tjockt l+s uttalat så som man uttalar r+s.
Ett symptom på covid-19 är hosta. Vid hosta måste man hålla på och hoste å böste. Böste betyder normalt banka, så uttrycket tar inte bara fasta på att hoste och böste slutar på -ste, utan också att båda betecknar ljud. Jag har astma, och astmaanfallen ledde oftast till att det pep och väsnades i bröstet när jag andades. I vår familj sa vi att det kråste i bröstet. Andra sa gråne och inte kråse.
Smeter och annat elände kan sätta sig på magen också. Man kan få rännskita (också kallat rännereskita). För den företeelsen finns det också ett ännu uttrycksfullare ord, uttersprutta. Men det kanske är bäst att lämna magsjukan därhän, ifall någon läsare är kvackelmaged (eller kvackelmagd). Den som är det har svårt att fördra sådana otrevligheter som avföring och uppkastningar. Låt oss istället tänka på nacken. Nackspärr och liknande problem med nacken kallades i barndom för nackvres. Också rätt otrevligt.
Till de mytiska sjukdomarna hör älvera. Älvera syftar på utslag som man kan få om man retar upp älvorna. Förr var älvorna stygga väsen som kunde ge folk sjukdomar. Min mormor varnade mig för att kissa ute där det var fuktigt eller disigt. Då kunde man få älvera. Men precis som andra sjukdomar, så gick älvera om för det mesta, och sjucklingen blev kry igen.