Det började för några år sedan i Ankarsrum med en sammandragning av körerna i södra kommundelen för en julkonsert. Redan då var kören respektingivande med 70 –80 sångare. Fler och fler har strömmat till genom åren, och nu är kören nästan fördubblad med 130 sångare.
Kören har växt ur Ankarsrums kyrka, och i år fick de två konserterna istället hållas i den rymligare kyrkan i Hallingeberg.
Betyder det att ni fått säga nej till fler sångare?
– Nej, jag säger aldrig nej till fler sångare, säger körledaren Annelie Lockneman bestämt.
Kören hinner bara öva fyra gånger tillsammans. Istället får sångarna öva var och för sig hemma med hjälp av ljudfiler som lagts upp på internet.
På det här sättet har kören jobbat i några år nu.
Kan kören göra saker som man inte kunde i början?
– Det tror jag definitivt, och jag har lärt mig saker med åren. Nu skriver jag många arrangemang själv som ska passa kören, säger Annelie Lockneman.
Nytt för i år var ackompanjemang av fyra stråkmusiker, samt kontrabas och slagverk.
Så hur gick det för denna stora sammandragning av sångare och musiker? Prästen Anton Hultgren hade tjuvlyssnat på repetitionerna och förvarnade publiken.
– Ni har väl tagit med gåshudsplåster, sade han i välkomsttalet.
Den välfyllda kyrkan fick klassisk kyrkomusik vid juletid, som "O helga natt", de lekfulla sångerna från dansen kring granen, som "Midnatt råder" och en modern popballad med julmotiv: Mauro Scoccos "Viskar en bön".
Det är variationsrikt – ena stunden får en av de flera duktiga solisterna ensam stå i rampljuset, nästa sjunger hela kören för full kraft. Stråkmusikerna sätter guldkant på olika sätt: Ibland lugnt och stämningsfyllt. I "Do they know it´s christmas" hjälper de istället till att ge poplåten driv och sväng.
För att travestera den klassiska gatuköksbeställningen: En julkonsert med extra allt.