100 år sedan Harald Wiberg föddes

Familjen, föräldrarna och de sju barnen, bodde i en arbetarlägenhet i Ängelsberg vid järnvägen. De hade ett rum och kök.- Mer fick man inte på den tiden, hur stor familj man än hade, säger Christina. Redan som liten började Harald måla djur och natur och i skolåldern bestämde han sig för att bli konstnär. Som arbetarson ansågs det kanske inte naturligt att bli konstnär. Harald försökte sig på arbetarlivet, han jobbade ett och ett halvt år på bruket i Ankarsrum men fick sparken.-Han började måla älgar och annat på arbetstid. Det var nog inte populärt, berättar Christina och skrattar.Istället flyttade Harald till Stockholm och blev elev på Tekniska skolan, nuvarande Konstfack. Han sökte till Akademin en gång men blev inte antagen. Istället blev det kvällskurser i krokiteckning, lärare var Albert Engström.Harald blev en flitigt anlitad illustratör. Han illustrerade ett stort antal djur- och naturböcker, som "Fiskarens uppslagsbok" och "Svenska däggdjur". Han gjorde även egna böcker, som "Gammaldags jul" som senare gick som tv-program julen 1966. Han deltog också i naturprogrammet Korsnärsgården 1960-68.-Det var första gången i historien som man var osminkade och vardagsklädda i TV-rutan, säger Christina och berättar att Harald blev något av en profil i Sverige. Televisionen hade en helt annan genomslagskraft på den tiden.Harald och Christina träffades i Stockholm. De gifte sig 1967. Det skapade rubriker eftersom det skiljde 39 år mellan dem. Harald var 59, Christina 20."Det skiljer lika mycket som mellan Chaplin och hans fru!", skrev pressen.-Men åldersskillnaden var aldrig något problem för oss. Vi hade riktigt kul ihop. Harald var en skämtare med väldigt ärlig humor. Han var också hårt arbetande. Nidbilden av "konstnärstypen", som den supande och kvinnojagande, stämmer inte.Christina berättar att Harald fann två landskap vackrare än alla andra. Det ena var Västergötland med sin slättbygd, det andra Småland med sina små torp och gärdsgårdar.-Det är något av två ytterligheter. Storskogen i Småland med sina älgar och hjortar, Västergötland med sitt slättland och enstaka träd.Harald föredrog de små miljöerna, att göra nedslag i verkligheten. Christina berättar att Harald åkte upp till Norrland för att måla och illustrera, men att han fann miljön övermäktig. Det blev för mycket för en konstnär som eftersöker de små motiven.Genom åren belönades Harald med flera utmärkelser och hedersuppdrag. Det var exempelvis han som fick äran att illustrera det första frimärke som inte hade kungen som motiv. Men en kung blev det i alla fall. Skogens konung, älgen. 1971 vann han världsmästarpriset i Budapest. Motivet var en kronhjort från Ankarsrum.-Men han var inte särskilt intresserad av utmärkelser. Ofta hämtade han inte ens ut prispengarna, trots vänliga påminnelser, berättar Christina.Christina och Harald slog sig ned i Koltorpet utanför Ankarsrum innan flyttlasset gick till Västervik. Där bosatte de sig på Tomtegatan.-Det passade bra eftersom Harald gärna målade tomtar, säger Christina.Paret byggde därefter hus i Gladhammar utanför Västervik, men 1980 flyttade de till gården Redeberga utanför Falköping, där Harald levde till sin död 1986. Idag finns en stor mängd av Haralds konst samlad på gården.-Här finns sådant som Harald inte ville sälja, sådant som var personligt för honom.Konstnären Erling Johansson i Lunds by minns vännen Harald med värme.-Han var en stor inspirationskälla och hjälpte mig mycket när jag började som konstnär. Det uppskattade jag mycket. Han fanns där och puffade på mig. Han var något av en förebild.-Men främst var Harald en oerhört god vän och vi umgicks mycket när han bodde här.

100 år sedan Harald Wiberg föddes

Den första mars är det 100 år sedan konstnären Harald Wiberg föddes i Ankarsrum. -Han var en riktig bruksunge som älskade naturen, berättar Haralds änka Christina.