Ekube är numera ett känt namn i konstkretsar i Västervik. Den här veckan finns hans konst i Stickans konsthall, där en del av tavlorna tidigare visats på Pappersbrukets konsthall medan andra inte visats tidigare. Ansikten målade i olja och akryl dominerar.
– Jag inspireras av människor, många målningar är av mina barn men jag inspireras också av personer jag möter ute på stan. Ögon är viktiga, de berättar han sina egna historier, menar han.
Det är till viss del knepigt att hitta motiven, menar Ermias. Hemlandet Eritera, som familjen lämnade för två år sedan, är fortfarande närvarande i konsten. På de tavlor som inte föreställer någon av de tre barnen finns ofta andra Eritreaner. Färgerna är starka.
– Det är trots allt är där jag har min grund och har vuxit upp. Men jag målar med hjälp av minnet, berättar han. Jag har fått friheten att måla vad jag vill och inte begränsas av diktaturen men har samtidigt förlorat andra saker. På det stora hela fungerar det väldigt bra ändå.
– Jag skulle vilja måla fler ansikten, men jag har förstått att folk i Sverige blir lite misstänksamma om man frågar, säger han och skrattar.
Utställningen pågår fram till och med 5 augusti i konsthallen.