De sinsemellan väldigt olika konstnärerna kompletterar varandra på ett alldeles utmärkt sätt med sina skillnader i format, teknik och material. Visserligen jobbar båda med tråd i sitt skapande, men där slutar likheten.
Monika Hellman målar med sin symaskin, där nålen får vara penseln. Resultatet blir vackra och speciella bilder, med levande struktur.
På Lofta Caffè visar hon ett 30-tal konstverk. Förutom sydda målningar, är det akvareller och collografi.
Det sistnämnda är en ny teknik, som hon har börjat med efter att ha gått på kurs hos Inger Persson i Linköping.
– Man trycker med hjälp av kartong, i stället för plåtar, säger Monika, som tycker att det är kul att man kan variera en och samma bild, genom att använda olika färger.
Hon börjar med att skissa. Sedan ristar hon. Ibland använder hon andra material, för att skapa mönster. Till exempel bitar av spets, som hon limmar på.
– Det går att variera mycket, säger hon.
Anita Lundgren ställer ut 10–15 damastvävar av varierande storlek. Hon jobbar med färgat och ofärgat lin. Även den som inte vet mycket om vävnad, kan se att det är ett fantastiskt hantverkskunnande som ligger bakom dessa arbeten.
Själva uppsättningen av väven är ganska komplicerad, medger Anita.
– Men sedan är det inte så svårt! tillägger hon glatt.
Pricken över i är de gammaldags, svarta stängerna av smidesjärn, som vävarna hängs upp i. Det är Monikas man, Bertil Hellman, som gör dem.
Flera av vävarna har intressanta mönster, som för tankarna till kartbilder. Men det är det alltså inte.
– Det är barkbitar av tall, som jag gick hem och ritade av och förstorade upp, säger Anita.
Hon har jobbat med lin sedan 70-talet, då hon började odla lin i Broddebo, tillsammans med Doris Konradsson.
När Anita färgar linet, använder hon sig av syntetiska, giftfria färger, som tål solljus bra. Växtfärger passar bättre för färgning av ull.
Utställningen på Lofta Caffè pågår till den 20 december, och kan beskådas när det är öppet fram till dess, det vill säga på eftermiddagarna lördagar och söndagar.