Moholy-Nagy utmanade fotografiets gränser

Redan på 1920-talet, när få betraktade fotografi som konst, såg ungerskfödde László Moholy-Nagy dess inneboende estetiska möjligheter. I Europa är han kanske framför allt känd som en av företrädarna för den legendariska Bauhausskolan. Nu presenterar Fotografiska i Stockholm hans verk i utställningen "Light play".

– Hans riktiga genombrott kom med fotografiet, då han experimenterade med fågel- och insektsperspektiv och verkligen utmanade fotografiets gränser, säger Daniel Hug, som är kurator och dessutom konstnärens barnbarn.

På plats i Stockholm konstaterar han nöjt att utställningen skulle ha fallit morfadern i smaken. Fotografiska har gjort förstoringar av originalbilderna, något som Moholy-Nagy själv brukade hänga bredvid sina målningar. Bara ett fåtal av de ursprungliga förstoringarna finns kvar.

– Det fanns ingen kommersiell marknad för fotografiet så de försvann. Vi känner till två varav det ena ägs av Guggenheimmuseet, säger Daniel Hug.

Abstrakt konst och dadaism

László Moholy-Nagy studerade juridik som ung men drogs tidigt till konsten och fotografiet. När det första världskriget bröt ut tjänstgjorde han i den österrikisk-ungerska armén, där han skissade under de långa stunderna av väntan.

– Han blev sårad och bestämde sig för att bli konstnär, för han tyckte att han kunde göra mer för mänskligheten som konstnär än som jurist, säger Daniel Hug.

Moholy-Nagy flyttade från en politiskt kaotisk situation i Ungern till Wien och senare Berlin, där Europas avantgarde samlades under 1920-talet. Han experimenterade med abstrakt konst och dadaism, bland annat skapade han den dadaistiskt inspirerade kollagetekniken "fotoplastik", där dagstidningar, geometriska former och fotografier förenas i minimalistiska kompositioner.

De kollagen är också politiska, enligt Daniel Hug.

– De tar upp den politiska situationen i Tysklands Weimarrepublik men på ett väldigt subtilt sätt.

Bröt med normer

Politiken var inte en av hans huvudsakliga drivkrafter. Ändå blev László Moholy-Nagys brinnande tro på modernismen kontroversiell. Han drogs också senare till de ryska konstruktivisterna som eftersträvade en samhällsnyttig konst.

– Det var ett nytt sätt att se världen på. Han ville bryta med de gamla normerna. Under den ungerska revolutionen var han politiskt aktiv men när den misslyckades blev han mer försiktig med att ta för tydlig ställning, säger Daniel Hug och fortsätter:

– Men bara att göra abstrakt konst då var politiskt. Hitler hatade nonfigurativ konst och Entartete Kunst ("degenererad konst").

Moholy-Nagy experimenterade med plast och andra material. Tidigt skapade han det så kallade fotogrammet, ett begrepp han myntade för att göra fotografier utan kamera. Han placerade objekt på ett fotopapper och exponerade det för ljus, i allt mer dynamiska konstruktioner. Daniel Hug pekar på ett av fotogrammen:

– Ibland kan man identifiera vad det är för föremål också, titta det här är stickor.

Själv tycker han mest om kompositionen i sin morfars bilder.

– De speglar hans målningar, där det finns många vinklar. Det gör det i hans gatufotografi också, där man ser gatornas diagonaler. Men det är så mycket jag älskar med de här bilderna, jag växte upp med dem, säger han.

Trodde på modernismen

Själv mötte Daniel Hug aldrig sin morfar, hans mamma var blott 13 år när Moholy-Nagy gick bort i leukemi. Men han kan sin familjehistoria: morfadern växte upp i Ungern med sin mamma och morbror som konverterade till kristendomen. Han var judisk, utan kopplingar till varken pappan eller religionen. Han kom också att bryta med konservatismens dragning till det förflutna.

– Han ville leva i nuet. Han trodde på att modern teknologi kan förbättra ditt liv och ta dig bortom det öde du fötts in i. Han trodde på moderniteten, att den kunde upplysa och utbilda människor. Det är nog hjärtat i hans konst.

Så blev han också tidigt lärare på den inflytelserika Bauhausskolan. Daniel Hug tror inte att han var särskilt omtyckt där, eftersom han testade allt: metallskulpturer, konst, film och fotografier. Han var före sin tid och vissa kände sig hotade. Dessutom var han grundaren Walter Gropius favorit, avslöjar Daniel Hug med ett leende.

– Han var en ny typ av konstnär.