När Linda Pira intar scenen strax efter 01 är Palladium redan fullt av förväntansfulla fans. Tillsammans med sina fyra dansare inleder hon showen med ”Bang Bang” från 2013 och snärjer redan där publiken kring sitt lillfinger.
Som andra låt bränner hon av catchiga ”Ey Gäri” och energin hon sänder via mikrofonen är så ångvältslik att man glömmer duettkollegan Molly Sandéns bortavaro. Under hela den tio låtar långa konserten jobbar hon hårt för att hålla igång publiken. Hedervärt beteende för artister, såklart, men ett arbete utfört i nedförsbacke då publiken är heltaggade från start.
Västerviks kids har nog uppdämda behov när det gäller hiphop – till allas glädje en kväll som denna, och Hässelbybördiga Linda Piras förortsrap verkar förlösande för de danssugna ungdomarna denna löningshelg.
Bakgrundsdansare förtar ibland helhetsupplevelsen med överdriven koreografi, men de fyra Pira har med sig är strålande. De lyckas matcha Piras energinivå och koreografin är utförd så att dansen förhöjer musiken.
Det är en kort men intensiv spelning på dryga halvtimmen – vilket räcker för att täcka in hennes låtkatalog. Hon hinner avverka ”Shu katt” som har mer än åtta miljoner lyssningar på Spotify. Inropad för extranummer äntrar Pira utan dansare. Detta hade jag gärna sett mer av, en mer avskalad och intim Linda Pira där hennes rap kommer fram i första rummet. Hon rappar tight, inte särskilt dynamiskt, snarare genomgående explosivt. Man får lätt intryck av att Pira saknar en första växel – vilket resulterar i musikalisk käftsmäll. Hon hinner med ytterligare ett extranummer och lovar att sedan ansluta på dansgolvet. Om fansen fick chansen att svänga om med Pira hann inte denna reporter bevittna.