Gruppen har varit i Västervik ganska ofta. De har besökt visfestivalen vid flera tillfällen. 2012 hyllade de Hootenanny Singers med en turné. Vi vet att den gjorde Hansi Schwarz ofantligt glad och stolt. Vid premiären i Västervik fanns det inte en ledig stol i Bryggarens salong. Det gjorde det under fredagens föreställning. Men det var ändå rätt mycket folk.
– Det är alltid lika nervöst att se om det ska komma någon, sa basisten Staffan Lindfors när han hälsade publiken välkommen.
Han avslöjade att det kommit fyra personer ända från Åtvidaberg för att lyssna på dem... Sju mil på dåliga vägar, imponerade på gruppen. Hur kunde de veta det, undrar kanske vän av ordning. Östen Eriksson hade svaret:
– De satt bredvid oss när vi åt och då berättade de.
Men innan välkomstsnacket inleddes hade vi redan bjudits på två nummer. Inledningen var signerat Gunnar Morén , som spelar fiol. Tillsammans med sina kamrater bjöd han publiken på Vittorio Montis Csardas. Det uppskattades storligen. Folk klappade takten när tempot stegrades och gruppen på scenen tackades med applådåskor från salongsstolorna när de sista tonerna ebbat ut.
Grundstenen till en trevlig och underhållande kväll var lagd. De fortsatte i samma stil – i alla fall så länge som VT hade möjlighet att vara med. Det blev en skämtsam kväll där det lektes med ord och toner. Gruppen kommer från Hälsingland och har sina rötter i folkmusiken. Spelmanstraditionen finns djupt rotad hos dem. Det fick vi flera smakprov och påminnelser om.
Och lite imponerade blev vi av Östen Erikssons instrumentbyte mitt i ett nummer. Han förklarade:
– En sträng gick av.