Klas Torstensson, tonsättare med rötterna i Gamleby, bor sedan 1973 i Nederländerna. Det är också där en stor del av hans musik framförts, men han ser hela världen som sitt arbetsfält. Det senaste året har han, förutom i Nederländerna, främst producerat musik i Stockholm, Göteborg och New York. Men när VT träffar honom är han i Lofta kyrka och jobbar tillsammans med Charlotte Riedijk, lyrisk sopran och Aron Nilsson, orgel. På fredag ska de framföra en konsert, där de bland annat spelar musik av Klas.
– Vi träffades förra sommaren för att prata om att göra en konsert tillsammans, berättar Aron.
Under detta första samtal frågade Aron om Klas hade något som de kunde framföra. Det resulterade i att Klas började omarbeta två av sina tidigare stycken. Det ena stycket skrev Klas ursprungligen till Charlotte, som alltså ska sjunga också denna version. Det andra stycket skevs däremot först till den holländska radiokören, vilket innebar att stycket behövde redigeras för att det ska passa till en sångare istället för till en kör.
– Charlotte sjunger den högsta stämman och de andra stämmorna görs av orgeln, berättar Klas.
När dessa båda stycken var färdiga valde Charlotte och Aron ut vilka andra stycken som kunde passa att spela under samma konsert.
– Det är svårt att säga varför de passar ihop, men det gör de, tycker Klas.
Variationsrik, känslomättad och dramatisk är ord som kommer upp när de försöker beskriva musiken som valts till konserten. Samma konsert kommer även att framföras i S:ta Clara kyrka, i Stockholm, lördagen efter.
– Jag är väldigt spänd på att få höra mina stycken. Jag har inte hört dem i verkliga livet än, bara i mitt huvud, säger Klas.
För Charlotte blir det här första gången hon sjunger i Västerviks kommun. Hon har tidigare bland annat framträtt i Stockholms Konserthus, Amsterdam Concertgebouw och Malmö Konserthus. Charlotte bor också i Nederländerna, till vardags är hon professor på musikhögskolan i Rotterdam. Aron däremot har inga egna kopplingar till Nederländerna. Istället är han den starka kopplingen till Tjust.
Aron spelar ett par stycken på orgeln han känner så väl, och ger mig ett smakprov på variationsrikedomen. Jag sätter mig på en av de främre bänkraderna och hör Charlottes starka klara stämma och Arons orgelspel överallt. Jag minns löftet som dök upp från Klas i samtalet, Charlotte och Aron kommer fylla hela den stora kyrkan med musik.