Det finns alltid öron för Wildbirds & Peacedrums

Två personer, en trummis och en sångerska, borde väl bli en duo?Nej, Wildbirds & Peacedrums är ett band. Ett band som kategoriserats som jazz av andra men själva vägrar de sätta etikett på sin musik. - Vi är inte rädda för att spela för en massa olika sorters människor. Vi har aldrig haft ett behov av att nischa oss. Vårt band har aldrig var ett medvetet drag att "åh, vi gör något fräscht och hippt", säger Mariam Wallentin. Tillsammans med Andreas Werliin kommer hon kånkandes på cymbaler, trummor i slitna instrumentfodral, och en stor kappsäck som ser ut att vara stulen av Pippi Långstrump.De är på väg hem till Göteborg där allt började. Paret träffades på Musikhögskolan, gifte sig och bildade band ihop. 25-åringarna hade tröttnat på sina tidigare fasta roller som trummis och sångerska. - Vi kunde lita på varandra och vara ärliga, och därför kunde vi också spela precis som vi ville. Hela grunden kommer ifrån att vi känner varandra så väl, säger Andreas Werliin. De menar att det finns en intimitet som bidrar till att de vågar. Att det finns ett speciellt band och trygghet som publiken förhoppningsvis känner av. Med en musik som rör sig någonstans mellan rock och improvisationsjazz blev de utnämnda till årets Jazz i Sverige-artist för ett par månader sedan. De hoppas att yngre jazzmusiker känner inspiration och vågar slänga av sig den historiska kappan. För när den traditionella jazzen dör ut med sina lyssnare är det nödvändigt för genren att förnyas. - Vi har inte sett det som ett mission och det är modigt av Rikskonserter att ge oss priset. Vi har aldrig kämpat för att passa in i mallen för att få utmärkelsen. Det känns som en nystart, att den här fusionen mellan olika musikgenrer blir accepterat av det gamla gardet, säger Mariam Wallentin.Nya albumet "The snake" beskriver de som mörkt, bestämt och kraftfullt. Melodierna är enkla och raka med "inget onödigt krångel så att det kan gå direkt in i kroppen". Självförtroendet att verka som band kom när de bodde i Berlin under en period. Där var de gatumusikanter och åtminstone några personer stannade för att lyssna. En annan viktig resa var när de åkte till Kina på stipendium för att undersöka den nya musiken i landet. Där spelade de också på rockklubbar för första gången. - Det var där vi insåg att vi funkade överallt. Att vilken situation vi än befinner oss i klarar vi oss, även om vi spelar på trasiga kinesiska tamburiner, säger Mariam Wallentin.- I slutänden ska det inte vara skillnad att vara förband till Lykke Li eller spela på jazzklubb. Vi är kompromisslösa och vet att det alltid finns öron där som tar emot det.

Det finns alltid öron för Wildbirds & Peacedrums

Deras sättning med enbart sång och trummor har gjort dem till årets jazzband. Men Wildbirds & Peacedrums känner inget uppdrag att förnya genren. Och själva vägrar de att definiera sig alls.