För egen del fick han sin första egna moped i konfirmationspresent. Då var han 13 år gammal och fick egentligen inte köra ännu.
– Jag bodde i Stockholm men så fort vi kom ut på landet körde jag förstås ändå.
Det gick väl lite si och så.
– Motorn satt inne i framhjulet och man fick trampa som en idiot för att få igång den. En dag ville jag försöka glänsa lite grand inför omgivningen och gasade på som bara den. Det slutade med att jag tappade kontrollen, gjorde en rejäl vurpa och flög in i en kohage.
Vurpan resulterade i en ganska blodig och sönderslagen Bosse som kom hem något moloken, men dock utan brutna armar och ben.
I alla händelser lät han sig inte avskräckas. Kärleken till motorer– som funnits där så länge han kan minnas – var större än så.
Genom åren har Bosse ägt och sålt hundratals mopeder och andra motorfordon.
För närvarande finns mellan 140 och 150 mopeder, motorcyklar och utombordsmotorer att beskåda på Hjorteds mopedmuseum som invigdes sommaren 2008.
Att det blev ett museum beror på att "samlandet gick överstyr", förklarar Bo.
– Det blev till en besatthet, säger han och skrattar.
Sedan 20 år tillbaka har han samlat mer målinriktad än tidigare.
– I grund och botten handlar det nog om nostalgi. Några av mopederna och motorcyklarna hade jag i ungdomen och så har jag velat ha dem igen. Andra fordon i samlingen drömde jag bara om som ung. Men då hade jag inte råd att köpa dem.
Så hur blev det då ett museum av motorintresset?
Jo. Uthus och källare hade länge "bågnat" av Bos samlarobjekt, och när även garaget blev fullt uppstod ett krisläge, förklarar Bosse.
– Jag tyckte ju inte att jag hade samlat färdigt.
Det var då tanken på museet kom. Ett extra garage på 40 kvadratmeter byggdes i trädgården. Och museet blev verklighet.
För egen del tänkte han sig de glänsande tingestarna mot kala vita väggar. Men då protesterade hustrun Pamela som dittills hade hållit en viss distans till hela projektet.
Det blir för sterilt, menade hon. Det måste finnas något mer att fästa blicken vid, inte minst för dem i sällskapet som kanske inte har något egentligt motorintresse.
Eftersom de allra flesta fordonen i samlingen är från 50- och 60-talen – en tidsperiod då ungdomskulturen växte fram – är dessa decennier synliga även i dekoren.
I dag syns knappt en ynka millimeter av de vita väggarna som är täckta av affischer, LP-skivor, annonsblad, gamla skyltar och andra föremål från tidsperioden.
– Jag är inte själv intresserad av motorfordon men däremot av 50-talskulturen, berättar Pamela Ling som alltså har hjälpt till att skapa den speciella stämningen i museet.
På senare år har fler och fler börjat hitta till Mopedmuseet i Hjorted. Framför allt sprids ryktet om det udda utflyktsmålet från mun till mun, förklarar Bo Ellergren. Och eftersom museet ligger precis invid vägen får man också ta emot en hel del spontanbesök.
En året-runt-aktivitet som Bosse Ellergren gärna berättar om är ett nytt samarbete som går under namnet "Möten med minnen". Det är enskilda träffar i mindre grupper med dementa människor och deras anhöriga eller vårdare. Tillsammans tittar man på och pratar om föremål från förr. "Möten med minnen" är ett samarbete med Nationalmuseum och Alzheimerfonden.
På Svenska flaggans dag, den 6 juni, fick Bo Ellergren och Pamela Ling ta emot Västerviks kommuns kulturstipendium i Stadsparken.
De premieras för sitt arbete med mopedmuseet och med "Möten med minnen".