Överums Teatersällskap har en stor och trogen publik. Varje år slingrar sig – som ett lämmeltåg – bilar på krokiga vägar från Östergötland ner genom de småländska skogarna för att roas några timmar. Förra årets föreställning lockade någonstans mellan 800 och 900 åskådare. Uppskattningsvis var 40 procent av dem från vårt norra grannlän.
– Vi känner igen många som återkommer år efter år, berättar Per-Olof Ilhammar.
Ilhammar står som vanligt för manus och regi. Det har han gjort sedan 1998 då den första föreställningen spelades. I Grevens tid hette den och spelades två år på raken. Sedan – med något undantag – har Ilhammar skrivit nytt och krytt år ut och år in. Han känner sig ganska lugn med årets föreställning.
– Vi känner varandra så väl. Jag vet vad alla kan prestera och skräddarsyr roller efter det, säger Per-Olof Ilhammar.
När VT hälsade på var det generalrepetition. De senaste två veckorna har varit intensiva med tre repetitioner i veckan.
– Men vi började i januari och har kört en kväll i veckan, berättar han.
I år blir det ett folklustspel av klassiskt slag. Det utspelar sig i en lantlig och rustik miljö. Det handlar om en kärlekskrank bonde som gärna vill se en kvinna i huset. Han har visserligen besök av ett rivjärn från hemtjänsten. Men hon och två granngubbar, som mest har bekymmer med "separatorn" (hembränningsapparaten) räknas inte riktigt på allvar. Därför annonserar bonden efter en dam. Hans böner blir hörda. Han får svar – flera stycken dessutom. Det skapar naturligtvis en del trassel i omgivningarna. Prästen oroar sig över sedligheten och tar fjärdingsman till hjälp för att leda de förtappade på rätt väg. Det blir som sig bör en massa förvecklingar.
Teatergänget i Överum är rutinerat. Flera av dem var med redan från början 1998. Kjell Ernfridsson och Arne Karlsson till exempel. Deras enda teatererfarenhet – eller vad vi ska kalla det – var från någon vagn eller lastbilsflak när karnevalstågen var som mest heta i Överum.
– I karnevalståget behövde man inte var helt nykter, säger Arne Karlsson med ett leende.
Nu får han och kamraterna hålla nerverna i styr utan sådan stimulans. Men det brukar på bra.
Det är en stor apparat att dra runt. På scenen finns nio personer. Men bakom och runt scenen är det nästan 30 personer till som drar sitt strå till stacken för att skapa en lyckad och minnesvärd teaterupplevelse. Folk bygger scenmiljöer, fixar ljud och ljus, säljer biljetter, spelar musik och förevigar föreställningen på film och så Gudrun Enfridsson med några damer som ser till att allt fungerar bakom scenen. Hon är inspicient och håller ett vakande öga över det mesta.
Uppsättningen ges i fyra föreställningar, nu på fredag och lördag och samma dagar nästa vecka.