Hövdingens son är en mes. När han får följa med ut på jakt för första gången sabbar han alltihop. Men när han möter en sabeltandad tiger visar han prov på särskilda förmågor.
Långt innan dess har vi skrattat ut filmen.
Ska det här föreställa istiden? Kyska kyssar, dialog på engelska och pyramidbygge med mammutar som dragdjur?
Den tyske regissören Roland Emmerich har gjort mycket spektakulärt strunt (”Independence day”, ”Day after tomorrow”, ”2012”) men stenåldersäventyret ”10 000 BC” är nog dummast.
Vi hittade filmen på rea och tyckte att 20 kronor kunde den vara värd. Vi hade fel.
Filmer om istiden är sällsynta. Men härom veckan kom ”Alpha” på bio. Vi bänkar oss spända av förväntan. Det börjar illavarslande.
Hövdingens son är en mes. När han får följa med ut på jakt för första gången sabbar han alltihop ...
Ja, upplägget är bekant. Men det tar sig. Ganska snart är pojken ensam i vildmarken med en skadad varg som enda sällskap. Det blir en fin saga om vänskap och överlevnad med vidunderligt vackert foto.
Men välskräddade skinnkläder och istidsjägare som har ordet ”alfahanne” i sin vokabulär, känns det äkta?
Det är hög tid att se den RIKTIGA istidsfilmen.
Mitt intresse för människans historia långt före den nedskrivna historien väcktes på 70-talet av en bok jag hittade i skolbiblioteket: ”Ka, eldtämjaren”, en fantasifull sak utgiven 1956. Jag har dock varken läst ”Grottbjörnens folk” eller sett den kalkonstämplade filmen från 1986.
Ett av min sons första biobesök var ”Ice age 2”. Filmerna om sengångaren Sid, sabeltandade tigern Diego och mammuten Manny fortsatte länge att vara favoriter.
Men nu ska han äntligen få se kultklassikern "Kampen om elden" från 1981. Stenåldern kan börja!
Det är ett realistiskt forntidsäventyr, där neandertalare strider mot andra förmänniskor och möter en kvinna av arten som vi kallar homo sapiens. Hon lär dem att göra upp eld, att skratta och att (om jag får citera DN:s recension) "älska snarare än att kopulera".
Inte ett begripligt ord uttalas i filmen, Anthony Burgess som skrev "A clockwork orange" skapade olika språk för de olika arterna.
De sabeltandade tigrarna och mammutarna är ovanligt realistiska: lejon med löständer och elefanter utklädda i pälsar.
Trots en del fånigheter står sig filmen hyfsat, och liksom "Grottbjörnens folk" förutspår den vad dna-tekniken senare skulle bevisa: att människor och neandertalare fick barn ihop.
– Bra, tycker sonen, men du måste se "Grottmannen Dug".
Ja, att se Aardmans leranimerade komedi som jag missade i våras kan bli ett viktigt steg framåt. Den utspelar sig ju på bronsåldern.