Det började med guldlejonet i Venedig, ett pris som sällan går till amerikanska filmer och aldrig till fantasy.
Sedan rullade priserna in, det ena efter det andra, och en Golden globe för bästa regi följdes av hela 13 Oscarsnomineringar, inklusive bästa film, bästa manus och bästa regi – till en film om en ovanligt stor salamander, inlåst i ett hemligt militärt laboratorium.
Nej, ”The shape of water” framstår verkligen inte som ett tungt Oscarsvinnande drama.
Framgångarna låter till och med osannolika om man vet vem mannen bakom filmen är: det yviga geniet Guillermo del Toro.
Han är författare och regissör, född 1964 i Guadalajara. En man som älskar monster, vampyrer och färgstarka sagor. Uppvuxen i en strängt katolsk miljö, uppfödd på amerikansk skräpkultur, tvingad att fly från Mexiko sedan hans far kidnappats och hans familj utsatts för utpressning.
Han har gjort filmerna om Hellboy, en illröd superhjälte med avsågade horn i pannan. Han har gjort skräckfilmen ”Crimson peak”, med ett gistet, läckande spökslott i huvudrollen.
Han kan kläcka en tramsig idé om jätterobotar som slåss mot jättemonster och förvandla den till det grymt underhållande storverket ”Pacific rim”.
Hans mest respekterade film är ”Pans labyrint” (2006) om en flicka i inbördeskrigets Spanien som lierar sig med underjordiska skräckvarelser mot Francos fascister.
”Det var det första jag såg av del Toro, en bit ur Pans labyrint: Ofelia som läser bok för en bönsyrsa”, säger min 17-årige son.
Han är extremt filmintresserad (hur blev det så?) och Guillermo del Toro är hans favorit. Jag delar hans beundran för regissörens mustiga, färgstarka fantasi.
”Han har alltid något som ser helt galet ut. Han ser film som konst, inte en industri. Han gör inget half-assed”, säger sonen, och syftar på del Toros kompromisslöshet.
Hittills har Guillermo del Toro mest varit en angelägenhet för oss som älskar innovativ genrefilm.”The shape of water” verkar mindre blodig och mer feelgood, den ser ut att bli filmen som gör del Toro till allas älskling.
Eller kanske inte. ”En urtråkig och daterad film om en stum städerska som blir kär i en kusin till monstret från den svarta lagunen”, skrev Helena Lindblad, en filmskribent vars omdöme jag litar på, i DN 24 januari.
Hoppsan. Ja, trailern ser onekligen ut som en snyggare variant av en b-skräckis från 50-talet. Och sagan om flickan som tämjer monstret med sin kärlek är åtminstone lika gammal som ”Ringaren i Notre dame”.
”The shape of water” har svensk premiär 14 februari. Mästerverk eller monsterflopp? Det får vi se då.
Men jag har en misstanke: När USA har en president som avskyr Mexiko, och en filmindustri som avskyr USA:s president, kan det vara en fördel att vara mexikan på Oscarsgalan.
Fredrik Kylberg filmspanar varannan vecka. Mejla gärna till fredrik.kylberg@ostgotamedia.se