Om en rasist agerar chaufför till en svart man i 1960-talets amerikanska söder och de under några veckor talar med och lär känna varandra – hur överraskande är det att de vid resans slut gillar varandra och att rasisten inte längre är rasist?
Nej, ”Green book” är inte en film som överraskar. Den är i stället mycket förutsägbar. Ändå lever den och underhåller, och detta beror till stor del på de två ypperliga skådespelare som gör huvudrollerna.
Viggo Mortensen är Tony Lip, en italiensk-amerikan som jobbar på nattklubb. När den stängs får han jobb som chaufför – han ska köra den svarte pianisten Don Shirley (spelad av Mahershala Ali, snart tv-aktuell i den tredje säsongen av ”True detective”) när denne och hans band ska turnera i södern. Med sig har de ”the green book”, ett häfte som listar hotell och restauranger där svarta tillåts komma in.
Tony Lip är vulgär och tycker inte om svarta, Don Shirley är en förfinad man som hyser ett visst förakt mot sin chaufför. Men under samtalen i bilen börjar de lära känna och respektera varandra. Samtidigt råkar de gång på gång ut för rasismen i södern, och Tony inser vilket helvete de svarta har.
Det är samspelet mellan Mortensen och Ali som lyfter filmen över det banala. De gör sina rollfigurer till levande individer, som vi i publiken lär oss att tycka om och att känna med. Visst, det här är ett feel good-drama men det behöver inte vara något fel – det finns mer hjärta och smärta här än i de flesta andra filmer i denna subgenre.
Peter Farrelly, känd för vulgära och roliga komedier som ”Dum och dummare” och ”Den där Mary”, har regisserat, och han har tveklöst en bra hand även när det gäller drama. (TT)