Filmrecension: Vem ringde det här gänget?

På en åker i Oklahoma händer det inledningsvis grejer i "Ghostbusters: Afterlife". Det är något med ett kråkslott, den gamla "Ghostbuster"-spöklådan som fångar gastar, ett kraftverk, en gubbe som dör och ett mycket ondsint spöke.

Klipp till storstaden och den ekonomiskt trängda ensamstående mamman Callie (Carrie Coon). Hon visar sig vara dotter till den gamle mannen som dör i inledningen och snart är hon och de två barnen, nörden Phoebe (Mckenna Grace) 12 år och den hormonstinna Trevor (Finn Wolfhard) 15 år, på väg till Oklahoma för att kassera in arvet.

Några snabba cash är det förstås inte tal om. Däremot får de bita i sitt andliga arv. Morfadern visar sig vara den gamla Ghostbustern Dr Egon Spengler (Harold Ramis, som dog 2014).

Och sedan fortsätter spökjakten i en mycket lättglömd handling, tyvärr långt ifrån New York, något som ens liknar humor eller har puls.

Men fick inte "Ghostbusters" en nyversion redan för några år sedan, kanske vän av gammal 80-tals-kultfilm tänker nu?

Jo, det stämmer. 2016, med en kvinnodominerad rollista som retade upp näthatare rejält, trots att regissören Paul Feig och komikerna Melissa McCarthy och Kristen Wiig fick till en hyfsat lyckad komedi.

Men vem skulle man ringa nu då, inför "Young Ghostbusters"? Något geni slog till och krokade upp regissören Jason Reitman, son till Ivan Reitman, som regisserade de två första "Ghostbuster"-filmerna från 1984 och 1989.

Han lyckas dock inte förvalta arvet i form av fräsiga effekter, partikelacceleratorer, en svängig soundtrackhit och en rolig rollista.

Bortsett från den alltid rolige Paul Rudd är det ingenting som sitter där det ska i detta ganska lama försök att korsa Spielberg med "Stranger things". Det lär varken tillfredsställa en ny generation möjliga "Ghostbusters"-fans eller deras föräldrar som växte upp med originalet.

Titeln "Afterlife" är ju lite intressant i sammanhanget. Den icke-levande känslan lägger sig som ett estetiskt jättefult mörker över filmen som helhet: Den känns som ett eko av något – en kreativ idé? – som möjligen levde ett tag men som bara tvärdog.