Tre timmar av visdom i Bryggaren

Att få artister som Sid Jansson och Stefan Demert att dra kortisar är svårt. Men inte heller angeläget, för det lät sannerligen som om publiken njöt vägen lång.Egentligen var väl Stefan Demert den inbjudna huvudgästen. Men han ville ha med Sid Jansson som "komframåsäjare". Och då blev även Sid inbjuden. Det känns som om man hört dessa två visrallare i hela ens liv. Ändå har ingen av dem fyllt 70 än!För att få ett mer nutida, lokalt, lite yngre inslag bad man även Jimmy Ginsby att ställa upp. Jimmy är lärare på Visskolan, främst i gitarrspel. Och inte minst gav han prov på den konsten under sin del av programmet. Efter Sid men före paus.Det var Sid Jansson som först tog både scen och ton. Och minnen från gångna Visfestivaler - han säger att han knappast missat mer än ett par. Men även minnen från andra håll. Cornelis. Fredrik Åkare. Robert Redford. Och allra mest Evert Taube. Särskilt hans beundran över att Evert, med i allt bara 18 månader till sjöss lyckades skapa sådana sjösmycken!Och så själva sångerna, särskilt Taubes. De sitter som gjutna i Sid, som om de blivit ett slags brummande, klingande inälvor i honom.Till slut lämnade han dock över scenen till Jimmy Ginsby, en ordets man enligt Sid. Då blev tonen en annan, för nu fick vi höra sådant de flesta av oss inte hört förr. Att Jimmy också har mycket annat än gitarrspel att lära visskoleeleverna, det förstod vi snabbt. Nya stigar för folkvisor är en av hans drömmar, liksom att tända eleverna på att själva försöka.Jimmy Ginsbys egen "Måne över Avignon" är en liten, eftertänksam pärla.Hans extranummer, visan om "Lillebror och polisen" väckte många tankar om hur samhället tar hand om medmänniskor i riskzoner, och lika ofta gör misstag. Plumpar som efteråt bara förbryllar.Hur som helst, konsertens starkaste inslag blev dock Stefan Demerts. Han fick ensam hela andra halvlek.Särskilt hans förmåga att vinkla gamla sagor till nya (nytänkta) scener fascinerar. Som till exempel "sagan" om Snövit och hennes alla prinsar! Stefan Demerts förmåga att vara allvarlig utan att glimten i ögat försvinner, den är ganska oemotståndlig. Jag tror att just spänningen mellan lek och allvar är det som gör att man aldrig tröttnar på Stefans insatser i vår stora och levande visvärld. Även Stefan beordrades naturligtvis att bjuda på extranummer. Då fick han hela publiken att sjunga med. Ja, nästan spela med! Varmt tack till Impa Music. Kom igen!

Tre timmar av visdom i Bryggaren

Produktionsbolaget Impa Music i Västervik har en förmåga att titta båda bakåt och mot framtiden. Lördagskvällen i Bryggaren blev ett festligt exempel på det första. Och långt! Över tre timmar, inklusive mingelpausen, höll man på.