Den 14 april startades föreningen This is Hultsfred och exakt två månader senare öppnades grindarna till Sveriges yngsta festival. Det är ingen anstormning på fredagen direkt men det labila vädret kan nog ha en del med det att göra. Annars finns allting här. Maten, gummistövlarna, spexarna och lukterna. Och så musiken, det som festivalerna år efter år tävlar i.
Bandet som får äran att inleda det nya Hultsfred är göteborgstrion Bottlecap. De äntrar Stora Dans med självförtroende och engagemang och publiken är med på noterna. Regnet har avtagit utanför och besökarna vågar sig ut från sina tält.
Campingen är inte så stor än, arrangörerna ville undvika en stor och ödslig camping så de börjar litet och bygger ut allt eftersom det kommer nya tält.
Vissa har alltid varit här. Camp Fan va gay till exempel, deras prideflagga är ett hemmatrevligt inslag vid Hulingen. Alexandra Elofsson och Jakob Kessén från Hultsfred har slagit upp Camp Pung och de stortrivs på området.
– Hultan kommer aldrig dö, säger Jakob.
Han och Alexandra är överrens om att det är bra med mindre band på festivalen men det är ändå campingen som är viktigast. Det är där festen är.
– På festival kan man släppa loss och bara vara sig själv, säger Alexandra.
Några timmar senare börjar Teaterladan fyllas på med folk. Bandet lockar en varierad publik, längst fram vid scenen trängs barn med läskburkar och lite längre bak står ett par punkare lite ostadigt och håller hårt i sin öl. Lifvens kliver upp på scenen och drar upp stämningen direkt. Patric Engqvist, en av medlemmarna, säger att de har läst om festivaldöden i kvällstidningarna och ironiserar över att Hultsfredsfestivalen flyttat till Stockholm.
– Det är här det riktiga Hultsfred finns! säger han och får svar i form av jubel.
Det som såg så mörkt ut är plötsligt ljust och högst levande, Hultsfred har fått tillbaka sin festival.