Boken handlar om flickan Klara, nio år gammal, som får följa med socialarbetaren Gunilla hem i väntan på att pappas spritfest ska ta slut. Men den där festen tycks liksom aldrig ta slut ...
Karaktärerna i boken är påhittade men mycket stämmer överens med Evas egna erfarenheter och hennes egen uppväxt.
– Precis som är fallet med Klaras föräldrar i boken, var även min pappa alkoholist och min biologiska mamma led av psykisk ohälsa. Och precis som Klara bodde jag med en ensamstående fostermamma, berättar hon.
– Men för att jag skulle kunna berätta om mina erfarenheter så ärligt som möjligt skapade jag påhittade karaktärer som fått låna drag av de autentiska, förklarar Eva.
Likaså bestämde hon sig för att låta händelserna utspela sig under en begränsad tidsperiod på ett par månader; i huvudsak utspelar sig berättelsen under ett sommarlov.
– Det hade varit ogörligt annars. Jag själv var ju fosterbarn ända tills jag blev 18 år och myndig.
Boken innehåller såväl socialrealism som magi och spänning, menar Eva, och huvudmålgruppen är barn från nio till 12 år.
– När jag själv var i den åldern hade jag velat ha tillgång till en sådan här berättelse. Och även om man inte själv kan känna igen sig som fosterbarn är det ju bra att läsa om hur andra barn kan ha det.
Men förhoppningen är att även vuxna ska vilja läsa den, i synnerhet vuxna som på olika sätt arbetar med utsatta barn, poängterar Eva.
– Det behövs fler röster som delar med sig av sina erfarenheter från uppväxten, som exempelvis av att vara fosterbarn. Alla berättelser är viktiga. Att skriva för barn om svårsmälta ämnen var ett aktivt val för mig. Det finns ett viktigt tomrum att fylla i barnlitteratur. När vi berättar förstår vi oss själva och även varandra enklare, och på så sätt blir vi mindre ensamma eftersom vi kan känna igen oss. Det blir tryggare att vara otrygg, kan man säga.
– Som barn hade jag svårt att berätta om mina känslor, hade inte ord på vad jag upplevde, men nu som vuxen och efter många år av psykoterapi, går det lättare. Jag kan prata med "min inre flicka", säger Eva.
Att vara fosterhemsplacerad beskriver hon som att befinna sig i ett mellanrum. För hur bra man än har det där man är, så är ju ingenting säkert. Man lever med en underliggande och konstant osäkerhet.
"Det ordnar sig, det ordnar sig" är Eva Edbergs första skönlitterära bok. Till yrket är hon grafisk formgivare och illustratör med uppdrag åt diverse magasin och tidskrifter. Hon har även illustrerat Charlotta von Zweigbergks nya serie barnböcker om ”Ebbe och Mamma”, som släpps i veckan, samt böckerna "När jag lånar ut min pappa/mamma till landet Osams" som är skriven av Torbjörn Engelkes. Den sistnämnda riktar sig till barn vars föräldrar tjänstgör eller ska tjänstgöra utomlands för försvarsmakten.