Romanen beskrivs av förlaget, Hoi förlag, som en "äventyrsroman med inslag av fantasy, folklore och det övernaturliga". Men Elisabeth Hjortvid menar att en hel del av det som sker i boken mycket väl skulle kunna ha inträffat.
– Jag vet att jag är på säker mark när jag beskriver omgivningar och religiösa seder, säger hon.
Hemma på gården Ärnäs utanför Västervik har Elisabeth Hjortvid flera fulltecknade kollegieblock där hon prydligt och metodiskt samlat allt från lösryckta citat till detaljerade teckningar. Och naturligtvis noggranna källhänvisningar till såväl litteratur som andra inspirationskällor. Det gör att romanen också blir en gedigen historisk återblick till tiden cirka 300 år före vår tideräkning.
Geografiskt utspelar den sig på stäpperna norr om Svarta havet. Där möter vi Arima, en ung kvinna som växer upp hos skyternas folk där hon får en pojkes uppfostran och lärs upp till konstsmed. När hon blir bortrövad av sarmaterna – ett ryttarfolk styrt av kvinnor – blir hon tack vare sina färdigheter respekterad i samhället. Men hon tvingas också kämpa för att få gå sin egen väg och frångå de många gånger brutala traditionerna. Som att en kvinna som vill gifta sig först måste visa sig stridsduglig genom att döda en manlig fiende.
Titeln, Klyva vinden, har sin upprinnelse i ett citat från den svenske skidåkaren Per Elofsson. Det gick ut på att det i skidsporten är jobbigast för den som ligger först och måste – just det – klyva vinden.
– Jag tänkte att det uttrycket kan tillämpas på annat också. Även på människor som måste bryta mot skrivna och oskrivna regler i ett samhälle. Alla måste klyva vinden ibland, säger Elisabeth Hjortvid.
Hennes historiska romaner bygger till stor del på ett gediget historieintresse. Elisabeth Hjortvid har en akademisk utbildning i historia och undervisade i många år i ämnet på gymnasiet. Men enbart teori är inte nog, menar Elisabeth som bedrivit otaliga timmars arbete för att komma så nära verkligheten som möjligt i sina romaner – även där det saknas skrivna källor
– Om man skriver den här typen av historiska böcker måste man tänka praktiskt också, säger hon.
Och det har hon gjort. När hon skrev om Dackeupproret ägnade hon och dottern Gunilla därför många timmar på hästryggen för att verkligen känna in de historiska ryttarstråken. När hon skulle beskriva en händelse där en av bokens personer ramlade ner i en isvak, testade hon själv på hur det kändes. Och när hon skrev sin första historiska berättelse, ”Tjavva”, gick hon en veckokurs i gammeldags hantverkstekniker där hon bland annat lärde sig att bereda skinn och slå eld.
Det egna fritidsintresset, hästar, är ett naturligt förekommande inslag i såväl de historiska romanerna som i de ungdomsböcker hon debuterade med.
– Det var därför jag började skriva. Jag tyckte att hästböckerna var så orealistiska och jag retade mig på att man var tvungen att skriva om tjuvar i stallet på nätterna för att det skulle bli spännande. När det är spännande nog bara att rida in en unghäst, säger hon.
På onsdag, den 21 september, släpps Klyva vinden på Hultgrens bokhandel i Västervik i samband med ett evenemang där författarinnan deltar. Dagen därpå åker hon till bokmässan i Göteborg för att marknadsföra boken.