Följ med in i herrgårdssalongerna

I Tjustbygden har vi förhållandevis många stora gods, slott och herrgårdar. En hel del av dem avhandlades i boken ”Herresäten i Tjust” 2007. Nu har nästa del kommit, med tillägget Misterhult.

30 november 2009 23:18

 

Här beskrivs en lång rad av dem som inte är med i den första boken: Casimirsborg, Ogestad, Hvalstad, Horns gård, Ottinge, Dröpshult med flera. Och Wirum, Wirkvarn, Wirbo och fler nere i Misterhult socken.
Att ge ut de här böckerna är en berömvärd kulturgärning. Här får vi en samlad kunskap om herresätena i bygden, även om den givetvis inte är så djupgående. I stället är det mångfalden som är huvudsaken. Totalt kan vi läsa om 43 gods och gårdar i de två böckerna.

De många bilderna förhöjer bokens värde. Vi får se tilltalande (och givetvis oförvitligt städade) herrgårdssalonger, anslående utemiljöer och spännande arkitektoniska detaljer. 
Det är lite som i ett inredningsmagasin med alla vackra rum, smakfulla möblemang och stilfulla byggnader.
Boken är lika mycket en fotodokumentation som kunskap förmedlad i text. Bilderna gör att läsaren ser både skillnader och likheter hos de olika godsen och lättare kan få en föreställning om det som beskrivs i texterna.

Det författaren koncentrerat sig på är ägarlängder och arkitektur. Ibland blir det lite för mycket uppräkning av historiska namn, men det må vara hänt. Namnen är också till viss del återkommande eftersom samma personer och släkter ärvt, sålt och köpt flera av godsen.
Förmodligen är inte boken tänkt att sträckläsas, utan snarare användas som en uppslagsbok och då är det högst försvarligt att ägaruppgifterna finns i ägarlängden för varje gods.
I slutet av boken finns en mindre ordlista med förklaringar av vissa fackuttryck för arkitektur som används. Den listan kunde varit betydligt mer omfattande eftersom författaren använder en hel del fler facktermer än ordlistans, som det skulle underlätta att få förklarade. Vad är till exempel lunettfönster, fönsteraxlar och döbattangdörrar? Jag antar att avsikten inte är att enbart vända sig till den läsare som är bevandrad i arkitektur.
De gods och gårdar som beskrivs här är alla i bruk idag. De flesta som privatbostäder men några få med annan verksamhet. Det är alltså i de flesta fall ägarnas hemmamiljöer vi får se.
Särskilt intressant kanske kapitlet om Värmvik är. Det såldes för bara några år sedan och har sedan byggts upp på nytt, med en ny modern huvudbyggnad och sidobyggnader, vilket rönt ett visst intresse hos västerviksborna. Nu kan vi läsa om och se hur ägarfamiljen ordnat det för sig.

I huvudsak är de två böckerna ett uppslagsverk om bygdens större herresäten. Vill man fördjupa sig i ett visst gods får man söka vidare i annan litteratur, eller forskningsresultat, till exempel med hjälp av bokens föredömliga källförteckning.
Genom de här två böckerna får vi tillgång till vilka gods som finns, vilka som ägt dem, från vilken tidsepok de är och vilken arkitekturstil som gårdens byggnader har.
När jag läser blir jag mer nyfiken på vilka de människor var som nämns i ägarlängderna, men också på alla de människor som inte nämns. Alla de anställda, torpare, inhyrda och andra som gjorde det här livet möjligt för de bättre bemedlade. Men det är en annan historia som kan sökas på annat håll.
Eva Johansson
eva.johansson@vt.se

0490-666 21

Ny bok
Leif Rosenblad, Johnny Franzén och Niklas Wrångberg
Herresäten i Tjust, del II, & Misterhult
Position Förlag
Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!