Politisk pionjär för hundra år sedan

Gerda Assarsson i Västervik levde i en tid när borgerlighetens kvinnor förväntades vara nöjda med att bilda familj och skapa ett hem till denna. Men det var inte Gerda.

30 december 2009 22:32
Hon föddes 1869. Hennes pappa Johan Daniel Smitt var fil dr och lektor på Läroverket i Västervik och hennes mamma Mina Nelander var borgmästardotter. Lektor Smitt arbetade för att flickor skulle få rätt till högre utbildning och var med och startade Västerviks Högre Flickskola, där dottern Gerda blev elev. Men hon fortsatte inte sina studier utan gifte sig vid 18 års ålder med pappans kollega, den 17 år äldre adjunkten Nils Olsson Assarsson. Paret fick snabbt sex barn.

 

Där kunde historien om Gerda Assarsson slutat. I stället blev hon aktiv politiker och den första ordföranden i Västerviks Moderata Kvinnoförening 1911. Om detta berättar Birgitta Olivecrona i ett kapitel i en ny bok om moderata kvinnors historia i Sverige.

 

 

Gerda Assarsson blev en mycket aktiv kvinnopolitiker, både lokalt i Västervik och i Sverige. Bland annat var hon ledamot av styrelsen för Centrala kvinnorådet, en organisation med syfte att öka de moderata kvinnornas bildning och få dem att ta på sig politiska uppdrag. Hon arbetade också aktivt för att få kvinnor att använda sin rösträtt vid valen.

 

Det som fick Gerda Assarsson att engagera sig politiskt tros vara att hon i 30-årsåldern, efter båda sina föräldrars död, upptäckte att hon inte själv förfogade över sitt arv utan att det var maken som fick stå för lagfarten på huset hon ärvt. Som gift kvinna var hon omyndig.

 

 

1909 blev kvinnor valbara till stads-och kommunfullmäktige och lokala nämnder. 1914 valdes Gerda Assarsson in i Västerviks stadsfullmäktige, och blev den första kvinnan där. Vid valet 1918 förlorade hon sin plats då högern gick tillbaka efter hungerupproret året innan. Men vid nyvalet 1919 återvann hon ett mandat.

 

Nu fanns det ytterligare en kvinna i stadsfullmäktige, Anna Krokbäck, vald för De Frisinnade. Båda kvinnorna engagerade sig i bland annat skolköksutbildning för unga kvinnor. Gerda Assarsson var också ledamot av pensionsnämnden och engagerad i fattigvården. Hon var också med i flera föreningar. 1921 kandiderade hon till riksdagen, men inte på valbar plats.

 

1925 lämnade hon sina uppdrag, ett par år efter makens död. 1942 gick hon bort i en hjärtattack, 73 år gammal.

 

 

Birgitta Olivecrona berättar medryckande och insiktsfullt om Gerda Assarsson och hennes liv. För mig ger hennes berättelse främst ytterligare en pusselbit i vår lokala historia, och en impuls att söka vidare kring kvinnornas förhållanden lokalt under den första rösträttstiden för ungefär hundra år sedan.

 

Boken om de moderata kvinnornas historia rymmer väldigt mycket mer, om andra kvinnor i landet, och är intressant för den som intresserar sig för kvinnohistoria i allmänhet eller den politiska historien.

 

Ny bok
Ann-Catherine Haglund och Ann-Marie Petersson (red.)

 

Moderata kvinnor i stad och kommun efter 1909

 

Sällskapet för moderata kvinnors historia
Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!