Revyräven Arne Meijer välkomnar oss med ett solonummer där han sakligt staplar statistik som lockar till skratt simultant som han påminner om att mobiler ska vara avstängda. Han är klädd i rosa från topp till tå med konduktörsmössa på hjässan – en sällsamt psykedelisk uppenbarelse.

Sedan följde en strid ström sketcher outtröttligt framförda av de åtta skådespelarna om bland annat diethets, nätdejting och mansförkylningar. Koreografin står Jill Weidenstolpe för och hon medverkar även som skådespelare. Musikaliskt uppbackas ensemblen av Ingrid Lindebratt (kapellmästare), Lasse Nilsson, Henrik Bergs och Mats Garpenberg – en luttrad kvartett med över femtio års samlad erfarenhet av västerviksrevyn.

Numren är ofta förankrade i lokala företeelser som den genomsnittliga Västerviksbon är väl förtrogen med. Kärleken till VIK besjungs av två tacklande tanter som predikar hockeyns hårda bud, för att nämna en av kvällens sketcher. Men det är inte enbart skrattkavalkader på meny för revybesökaren. I ett segment skrivet och framfört av Meijer besjunger han med värmande hjärtlighet och en pappmugg i näven sin syn på romers situation i detta vårt så här års kalla land.

Artikelbild

| Publikt. Leif GW spelad av Arne Meijer och Camilla Lundgren som tv-värd. Lundgren medverkar i revyn för andra året. Den största kicken för henne är att få vara någon annan för en stund – och att få tramsa. Att få höra publikrespons denna premiärafton är såklart även det en kick såhär efter många timmars repetitioner.

Det skojas om omnejd och lokala politiker i sketchen ”Är du lika dum som en femteklassare”, och lite dum känner jag mig som exilstockholmare när Gladhammar-referenser och kommunalråd går mig förbi.

Aftonen är en orgie i dialektal komik och kan rekommenderas till den nyblivna Västerviksbon som önskar bli införlivad i essensen av vår trakt på effektiva två timmar.