Sporadiska fnitterattacker hörs från sovrummen i det stora huset. Det är egentligen efter läggdags. Men vem kan sova när natten är ljus och sommaren nyutslagen. När man just har börjat lära känna varandra och inte vill spilla tid?
Jag är 12 år och är på ridläger. Flera mil hemifrån. Jag håller på att öva mig på självständighet. Jag övar mig också på social kompetens, även om jag förstås inte har en aning om att jag gör just det. Ansvarstagande och omvårdnad övar jag mig också på.
Hästen hette Basse. Och för en vecka var han ”min”. Hans päls var ljust gyllenbrun och manen vit. Han var pigg och hade bus i blicken. Och det var med skräckblandad förtjusning som jag satt upp på hans rygg. Han genomskådade nämligen minsta tvekan eller osäkerhet hos ryttaren och nyttjade det till sin fördel. Det blev ofta galopp i stället för trav och trav i stället för skritt … Och ibland blev det ingenting alls. Han vägrade försöka tolka otydliga ”hjälper”. Han lärde mig mycket, och jag glömmer honom aldrig.
Minnet är ett av många som jag har det svenska föreningslivet att tacka för.
Föreningslivet har inte bara fört mig till stallet, och upp på hästryggen. Det har även tagit mig ut i skogen – där jag fått lära mig vett och etikett i naturen – och in i musiken och konsten och filmen ... och så vidare.
Senast förde det mig till Gamleby brukshundsklubb och en oförglömlig sommarkurs i spår med trevliga tvåbenta och fyrbenta kursdeltagare, och duktiga och engagerade ledare.
Majoriteten av alla svenskar är med i minst en förening, ofta i flera. Ibland kanske utan att reflektera så mycket över det. Men tänk tanken: hur skulle samhället se ut utan föreningarna och det ideella engagemanget? Hur skulle det vara att bo och leva i Västerviks kommun utan det?
Ett dystert scenario. Eller hur?
Föreningslivet fostrar och formar barn, ungdomar och vuxna. Man lär sig saker, man upplever saker, man blir del i en social gemenskap och man lär sig demokrati.
Med start i dag tar vi dig med på några nedslag i Västerviks kommuns föreningsliv. Utgångspunkten har varit en farhåga man ofta hör, nämligen att föreningsengagemanget skulle vara i fara och på utdöende.
Stämmer det? Frågan är komplex. Men en sak är säker: Föreningslivet utvecklas, och förändras. Hur? Det kommer vi att skildra de kommande veckorna.
Hoppas att du vill hänga med!