Signalerna har varit tydliga länge. Kanske så tydliga att ingen riktigt gått i bräschen, stannat upp och frågat sig: Vart är vi på väg?
Det var dessa signaler som fick oss att påbörja granskningen. Jag tror att alla har hört skräckexemplen, men aldrig riktigt tagit in vad som sagts. Kan det verkligen stämma att våra mellanstadieelever testar både cannabis och receptbelagda mediciner? Inte kan väl sånt pågå i Västervik?
Läkare från hela landet har under de senaste åren slagit oroväckande larm. Tramadolmissbruket bland ungdomarna ökar, kokainmissbruket likaså. Det som slog mig ett par veckor in i den här granskningen var att alla ute på fältet i Västervik delade exakt samma bild, från ordningsvakt och polis till lärare.
– Det är ju för att det är verkligheten, sa en av dem när jag påtalade just detta.
Bland dagens ungdomar finns en annan syn på droger än bland de vuxna som representerar samhället. Orsakerna är många. Sveriges mest spelade artist på Spotify förra året var varken Avicii eller Håkan Hellström, utan en av landets största hiphop-stjärnor. Gangsterrappen har Sveriges ungdomar i ett järngrepp där flera stjärnor har häktats och dömts för grova brott, många med flera miljoner lyssningar. I texter och musikvideos romantiseras både vapen och droger. Det är självklart inte den enda orsaken till den attitydförändring som skett, men kanske har kulturen en större påverkan på våra unga än vad vi tror.
Den här granskningen handlar om hur unga i Västervik, så unga som 12–13 år, brukar både receptbelagda mediciner och cannabis. Hur ordningsvakter inte längre höjer på ögonbrynen när tramadol, ecstasy, och receptbelagda mediciner florerar bland våra unga. Hur de tvingas städa skolgårdens rökrutor från tramadolkartor. Hur lärare upplever en attitydförändring de aldrig trodde skulle komma. Hur specialistläkare upplever nätdroger som vanligare än någonsin. Hur polisen i Västervik stått för beslag i 250 000-kronorsklassen och om när kokainet nådde stadens gator.
Samhället har vaknat sent och har en brant uppförsbacke. Men kan vi komma i kapp, eller har knarktåget gått?