Jag minns när en halv Vesuvio på à la Onkel var höjden av frihet

Klockan har slagit midnatt och år 2025 är kommet. För de flesta av oss väntar en lugn och potentiellt huvudvärksfylld del av årets första dag.

En pizza Margherita innan den ska in i ugnen - den grund många goda pizzor bygger på.

En pizza Margherita innan den ska in i ugnen - den grund många goda pizzor bygger på.

Foto: Robert Preusse

Västervik2025-01-01 09:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Annat är det för de hårt arbetande pizzabagarna och hemkörningsbuden som står för årets kanske hittills mest slitsamma dag. Som lokaltidningsreporter är nyårsdagen oftast inte så händelserik, varpå pizzareportage sitter på sin plats. I år valde vi en, för tidningens 190-åriga historia, ny vinkel på stans pizzafrossa och försöker erbjuda en guide till var du får mest deg för pengarna.

Pizza i Västervik har en aningens kortare historia än stadens tidning. Vem som var först med att anamma den italienska exportsuccén lämnas osagt. Genom en slagning på det stora vida internet kan vi se att restaurang Sjöhästen serverade pizza redan 1974 (till det i dag så lockande priset av 7,50 kronor, cirka 56,50 kronor i dagens penningvärde). Andra pizzaställen som staden säkerligen minns är Pizzeria Europa, Roma, à la Onkel och Don Quijote.

Just pizza i Västervik väcker även en del personliga minnen. Från spänningen att sisådär en gång i månaden få ta en klubba ur klubbhögen när pappa betalat för pizza, till den ljuvligt frestande doften av smält ost som fyllde bilen på väg hem. När jag blev äldre började pizzan snarare symbolisera en frihet; under högstadieperioden hade jag och grabbgänget vanan trogen att smita ner till en av stadens pizzerior för att fira veckoslutet. Pizzerian blev som en frihetszon, där kunde vi prata fritt och öppet.

Och om vi i slutet av 00-talet vred på oss i frustration över att priset för en av husets enklaste pizzor gått upp från 50 till 70 kronor, ter sig de senaste årens inflation förödande för den frihetsgörande scenen en pizzeria kan utgöra. 

undefined
Är det inte intressant att de flesta pizzor är runda men kommer i fyrkantiga kartonger?

Årets pizzareportage visade att den enkla toppingen med champinjon och skinka inte går att få för under hundralappen i Västervik. Kilopriset är en annan sak, och det kan variera mellan 181 och 350 kronor beroende på varifrån du väljer att hämta hem din runda härlighet. 

Samtidigt har ungas veckopeng svårt att hinna med "pizzflationen" med tanke på att höjningen inte följt med för vare sig barnbidraget eller studiebidraget.

Framtida frizoner för unga kan därmed komma bli en annan, man kanske får samlas någon annanstans, än runt en platt rund deg.

För oss sena 90-talister kommer pizza däremot, förhoppningsvis, alltid att föra med sig en frihetskänsla.