Man vet att det är augusti när alla sociala medier bombas av bilder på svamp. Nu menar jag inte svamp man kan få på könet och så, utan kantareller och Karl-Johan, soppar och skivlingar.
På längden, bredden och tvären. I skogen, på köksbordet och smörstekta på mackan. Själv tar jag varje Instagrambild och Facebookuppdatering som en personlig utmaning, riktad till endast mig.
"Tre liter? Ha! Hen ska nog få se..." tänker jag, medan flugsvampsröda horn växer ut ur pannan, och släpar med resten av den högst osugna plocka-svamp-familjen till skogen. Likt Joakim von Anka på jakt efter ett mynt, sätter jag iväg över stock sten, med skogens guld som dollartecken i ögonvitorna. Sexåringens gnäll förvandlas till en jämn massa ljud som jag inte reagerar på. Jag är okontaktbar.
Måste. Hitta. Svampen.
För er som undrar är det uteslutande kantareller som hamnar i korgen. Jag har liksom svårt att minnas vad jag åt till middag igår, så att jag skulle kunna hålla reda på fler svampar än en känns lite svajigt. Jag skulle troligen inte kunna skilja en champinjon från en vit flugsvamp om så mitt liv hängde på det. Och det finns ju ändå risk att det faktiskt skulle göra det...
När jag hittar de smarriga gulingarna, för det gör jag, (jag har mina ställen, tro inget annat), blir jag århundradets, nej årtusendets, största girigbuk. Där jag gått fram råder rent hus och i panik över bristande respekt och försiktighet håller jag övriga familjen på replängds avstånd från skogens guld. Den som råkar trampa ner en kantarell får en blick som skulle få Hin Håle själv att framstå som from och timid.
Undrar om det finns hjälp att få för sådana som jag? Grupp-KBT för oss notoriska svampplockare? Undrar hur utgångsläget är?
"Jag heter Martina och är beroende av att plocka svamp. Jag vill absolut på inga villkor bli botad!"
I det här numret av Mera hittar du svampexpertens tips för en välfylld svampkorg – och mycket, mycket mer förstås.
God läsning!