Numera är kaffe en viktig del av vardagen för reporter Caroline Petersson.
Jag var ingen kaffedrickare när jag började jobba som journalist. Visst, under nattpass på extrajobbet i äldrevården intogs en och annan kopp koffeinhaltig dryck, men det var inget jag drack dagligdags. Åtminstone inte frivilligt.
Jag var 25, nyinflyttad i Västervik och hade till min stora lycka fått en fast tjänst på dåvarande konkurrenten, Nyheterna (eller Pravda, som vissa i min borgerligt sinnade del av bekantskapskretsen kallade den). Kontoret, mitt på Stora torget, delade jag med en kollega från Vimmerby Tidning – Anders Lagerman från Yxered.
Varannan dag kom Lagerman in till stan. Under vår första gemensamma arbetsdag satte han på kaffebryggaren, och hällde upp en kopp kaffe, svart som natten, och ställde på mitt skrivbord. Jag som aldrig nånsin haft förmågan att säga nej sa förstås inget om att jag egentligen inte drack kaffe, utan kämpade tappert i mig alltihop.
Så den gode Lagerman fortsatte ställa fram den där koppen varannan dag. Och jag drack. Det blev liksom mer och mer pinsamt att i efterhand säga: "du, jag dricker egentligen inte kaffe..."
Efter ett tag började jag få huvudvärk. Men bara varannan dag – nämligen de dagar som Lagerman inte var där och såg till att jag fick min dos koffein. Och då var det såklart kört. Jag hade blivit beroende, en äkta kaffedrickare, och fick börja brygga själv varannan dag.
Som jag minns det var det inte tal om att min arbetsgivare skulle stå för notan. När jag sen flyttade en våning upp, och fick anställning på Västerviks-Tidningen, kändes automaten med obegränsat många koppar gratis kaffe som en oändlig lyx.
Ett tag i alla fall, tills jag vant mig (och insåg att automatkaffe aldrig blir lika gott som riktigt bryggkaffe).
Numera känns det som en självklarhet att kunna ta en kaffe "med vitt", te eller till och med chokladdryck när man vill, utan att betala. Men så är det inte överallt. På vissa håll får personalen skramla ihop till kaffekassan själv, medan andra bjuds på fika varje förmiddag.
En liten fråga, kan tyckas – men som kan väcka heta känslor.
Vi ville ta reda på hur det ser ut för de anställda hos kommunens största arbetsgivare, nämligen kommunen själv. Resultatet kan du ta del av här på sajten under helgen.
Får du gratis kaffe på din arbetsplats, eller måste du betala? Dela gärna med dig – här i kommentarsfältet eller mejla: tipsa@vt.se