Hur hamnade jag här? För några minuter sedan satt jag på redaktionen och letade scoop. Nu står jag i badbyxor och lyssnar till säkerhetsgenomgången för hur man ska efoila utan att behöva dö på kuppen. Efoiling, eller elektrisk hydrofoil, är alltså den nya heta extremsporten inom brädvärlden, vilken går ut på att du tar dig fram över vattnet på en surfbräda sammankopplad med ett bärplan driven av en elektrisk motor.
– It can be very dangerous, but you will be fine, säger instruktören Maggie på engelska.
Jag väcks ur mitt dagdrömmande. Vad hon hade sagt tidigare minns jag inte, men jag lyckas i alla fall pressa fram ett förljuget:
– Absolutely.
Sedan sätter Maggie iväg för några testvarv. Jag känner hur självförtroendet börjar komma tillbaka. "Det där ser ju svinlätt ut", tänker jag. Jag kan ju dessutom både surfa och åka snowboard. Vadå "very dangerous?" Det här blir en barnlek.
Så var det då dags för mig. Dags att göra succé. Redan nu kunde jag höra applåderna. Jag kunde se deras gapande munnar. Känna ryggdunkarna. "Killen är ju en naturbegåvning, det är ju han som borde vara instruktör", så lät det inne i mitt huvud.
Men någon succé blev det ju inte riktigt. Jag hade liksom svårt att ens komma iväg. Om Maggie kunde liknas vid en graciös delfin när hon satte iväg så var jag nog lite mer av en klubbad säl. Jag kände mig som Marcus Noterius. Ni vet han stollen som på bästa sändningstid skämmer ut sig i nyhetsmorgon? Det var ingen rolig känsla.
Några deciliter Gamlebyviksvatten senare samlade jag mig. Fokuserade. Kanaliserade mina sista krafter i att försöka tämja besten tillika efoil-brädan. Plötsligt kände jag hur brädan lyfte ur vattnet. Jag såg min chans, utan att tänka hivade jag upp vänsterfoten, sen den högra. Jag flög. Jag var ett med brädan. Det var jag och Neptunus, vattengudarna. Det var magiskt.
Men euforin skulle brytas lika snabbt som den uppstod. Inte mer en 15 meter senare krängde brädan under mina fötter. Visserligen flög jag fortfarande, men nu under mer okontrollerade former. Det blev en riktig praktvurpa. Och självförtroendet var åter i botten. Men alla behöver ibland komma ned på jorden, eller i det här fallet under vattnet. Det är nyttigt. Och jag rekommenderar alla som får chansen att testa efoiling, att göra det. Men jag höjer ett varningens finger: att flyga på vatten är att kraschlanda i självförtroende.