Efter fiaskot för de konservativa i det brittiska valet, har nu sannolikheten ökat för att Storbritannien genomför en ”mjuk Brexit”. Eller? En hel del kommentarer och analyser har gjorts i denna anda, men vad ”mjuk” respektive ”hård” Brexit egentligen innebär förblir ofta oklart – liksom varför valresultatet skulle göra den ena eller andra varianten mer sannolik.
Frågan är om inte själva adjektiven leder vilse. Premiärminister Theresa May sökte ett starkt mandat för att hamna i en bättre förhandlingsposition visavi EU. Om det framgick att en klar majoritet av det brittiska folket stod bakom hennes version av Brexit skulle den andra förhandlingsparten vara tvungen att lyssna mer noggrant och göra större eftergifter. Men skulle resultatet då bli en ”hård” Brexit? Mer sannolikt skulle utträdet ur EU – för ett sådant måste trots allt ske om det ska vara tal om Brexit – då kunna förenas med behållandet av tillgång och inflytande. Det vill säga: ett starkt mandat skulle ge ett mjukare utträde.
Om det å andra sidan visade sig, vilket också blev fallet, att de brittiska väljarna inte alls kände något överväldigande förtroende för Theresa May, skulle hennes mandat försvagas och brytningen med EU bli tydligare och mer definitiv. Det skulle kanske inte bli någon överenskommelse alls. Då skulle en verkligt ”hård” Brexit bli ett faktum. Alternativt skulle utträdet, som Frankrikes president Emmanuel Macron antydde vid sitt möte med May kunna ställas in helt och hållet.
En relevant fråga i sammanhanget är om det överhuvudtaget existerar något sådant som mjuk respektive hård Brexit. Christopher Meyer, en ledande brittisk diplomat, har sagt att det bara finns en Brexit – resten handlar om att förhandla om tillgången till EU och om hur mycket britterna är beredda att betala. Redan i oktober förra året sade Donald Tusk, Europeiska rådets ordförande, att det enda verkliga alternativet till en hård Brexit är ingen Brexit. Jacob Rees-Mogg, konservativ parlamentsledamot och Brexitförespråkare, är helt enig med honom på den punkten och hävdar att ”mjuk Brexit” är en eufemism för att inte gå ur EU överhuvudtaget.
Måhända för att förtydliga vad det handlar om har en av ministrarna med särskilt ansvar för Brexit, den nyligen tillsatte Brexitförespråkaren Steve Baker, föreslagit en ny terminologi. Det handlar enligt honom inte om att söka mjuk eller hård Brexit, utan om att komma fram till ett ”rent” utträde som minimerar störningar och maximerar möjligheter.
”Ren Brexit” är för övrigt också vad Theresa May tidigare har förordat. Om detta rena utträde är en rimlig förhoppning är dock en annan fråga. Ju renare utträde, desto större torde störningarna bli. Brexit blir en fråga om kompromisser och avvägningar, vilket även Steve Baker betonar. ”Med andra ord behöver vi ’mjukast’ tänkbara utträde som är förenligt med att faktiskt lämna EU”, skriver han.
Och det är nog i denna oklarhet det till sist slutar. Varken hårt eller mjukt, inte rent utan rörigt. Ska man se det positivt är det ett typiskt brittiskt resultat.