Det är inte ofta jag skäms som svensk. Men nu gör jag det! Jag har noga gått igenom en gedigen undersökning gjord av Novus om vad vi svenskar vet om grannlandet Finland – ett grannland som i år firar sin 100-åriga självständighet.
Tolv procent av de tillfrågade i Stockholm och Jönköping svarar rätt på frågan om året för självständigheten. Några gissar att Finland blev självständigt på 1600-talet och några först 1945. En av fem tillfrågade känner till att landet är tvåspråkigt – finska och svenska.
Hur är det möjligt att kunskaperna är så begränsade? Finland är ett land som i mer än 600 år var en del av vårt rike fram till förlusten av Finland 1809 till ryska imperiet. Jag vågar säga att Finland är det grannland som vi har mest utbyte med och som vi har mycket att lära oss av, bland annat inom utbildningspolitiken. I undersökningen framträder dessutom dumma stereotyper av Finland, som knivar och Koskenkorva.
Beror denna okunnighet på svensk självgodhet eller ren nonchalans? Mest tror jag att okunnigheten dikteras av dåliga historiekunskaper från skolan. Halva befolkningen säger sig ha mycket liten eller ganska liten kunskap om Finland. Bara en tiondel säger sig ha goda kunskaper.
Det vore en överdrift säga att svenska media ägnar Finland särskild stor uppmärksamhet. Finland har minst ett dussintal utrikeskorrespondenter i Stockholm. Sveriges Radio har Thella Jonsson i Helsingfors. Men hon skall också täcka de tre baltiska länderna och Polen. Sveriges Television har Hasse Svens, som också bevakar Baltikum. DN och SvD har medarbetare på Hufvudstadsbladet som förser tidningarna med texter. Men nog borde det kunna vara mer – särskilt ett år då Finland firar 100 år av självständighet.
Den bild av Finland som träder fram i Novus-undersökningen är till en början enkel, då kunskapen är så låg, så diffus och i många fall gammalmodig och grå. Men längre fram i undersökningen ändras bilden. Från att ha varit ett land som ligger efter i utvecklingen och som skuggas av sin historia förvandlas det till ett ljusare, modernare och mer progressivt Finland – ett land som man tror finns och som man gärna vill lära sig mer om.
Vidare framkommer i undersökningen att många upplever en viss distans och avlägsenhet när Finland kommer på tal. Även de som har släktband upplever att relationen till Finland ligger nära om hjärtat men att kunskaperna inte är tillräckliga och relationen inte är fullt aktuell. Till det negativa hör att många tillfrågade spontant tänker på Finland och våld (skolskjutningar), stökiga Finlandsfärjor, för generösa vapenlagar, alkoholkonsumtion och språkbarriären.
Men visst finns ljuspunkter i undersökningen som kommentaren av en tillfrågad: "Finland är för mig en envis gammal gubbe". Stolt. Kraftig. ”Jag vet nog hur saker och ting ska vara” Den unga finländaren uppfattas som utforskande, nyfiken, lite mer nyfiken på att lära sig nya saker, att utforska världen. Framåtanda.Med sisu.
Grattis Finland!