Det är ekonomin, dummer!
Mottot har hängt med, alltsedan det var ledmotiv i Bill Clintons framgångsrika valkampanj 1992. Nu verkar det vara dags för en variant:
Det är geoekonomin, dummer!
Geoekonomi handlar om näringslivets styrka i ett land och bruket av ekonomiska maktmedel i de internationella relationerna. Några exempel:
Den ryska gasledningen genom Östersjön.
De senaste dagarnas inlägg från tyska och franska ledande politiker mot USA i förhandlingarna om ett transatlantiskt frihandelsavtal.
EU:s sanktioner mot Ryssland för annekteringen av Krim.
Geoekonomi är släkt med geopolitik, en tankeskola som växte fram vid förra sekelskiftet. Efter mönster av naturvetenskapen söktes det lagbundenhet även i diverse mänskliga beteenden.
Geopolitik betonar de geografiska förhållandenas vikt för hur stater utvecklas. Var är det bra att ligga på klotet? Hur ser gränserna ut, berg och hav eller ett streck på kartan? Vilka är naturresurserna?
Det moderna slagfältet mellan stater är minst lika mycket ekonomiskt som politiskt och militärt, skriver Erik Brattberg i en kommande rapport från tankesmedjan Fri Värld: ”Mot en geoekonomisk tidsålder? Ekonomiska verktyg som maktmedel i världspolitiken”.
Aktuellt är hur Ryssland söker främja sina intressen med hjälp av sin ställning som Europas största energileverantör. Kina, sedan 2014 världens största ekonomi, ägnar sig sedan länge målmedvetet åt att investera i andra länders infrastruktur och råvaror. Man köper upp företag, spionerar och utför cyberattacker. Man ger andra länder ekonomiskt bistånd. Allt i maktpolitiskt syfte.
Kina har tjänat på det globala ekonomiska system som byggts upp sedan andra världskriget, men strävar efter att skapa alternativ där man själv dominerar. På lång sikt hoppas Kina även kunna rita om de globala handelsflödena för att befästa sin växande ekonomiska maktställning, skriver Brattberg.
Även om väst historiskt velat styra och ställa på i princip samma sätt är dess ideal en ekonomisk världsordning med lika regler för alla på en jämn spelplan. Men det går allt trögare, på grund av inre motstånd och ovilja bland en rad aktörer med en annan syn på innebörden av sådant som demokrati och mänskliga rättigheter.
EU, som alltifrån starten använt ekonomiska medel för att trygga inre och yttre fred, ville närma Ukraina till sin demokratiska ordning. Nej, sa Moskva.
USA:s frihandelsavtal med en rad länder runt Stilla havet, och ett tänkt avtal USA-EU, visar hur väst kan gardera sig. Men i USA är vindarna inför presidentvalet allt annat än frihandelsvänliga och de senaste dagarnas utspel av ledande politiker i Frankrike och Tyskland visar att de tror sig kunna vinna röster på frihandelsmotstånd.
Är det Kina, Ryssland och deras krets av auktoritära regimer som väst ska frukta? Eller är hotet det självskadebeteende EU och USA ägnar sig åt? Brexit här, Trump där. (SNB)