Oavsett hur det går i det franska presidentvalets andra omgång, kommer det att vinnas av en företrädare för ett anti-etablissemangsparti. I Tyskland, däremot, kommer med största sannolikhet nästa förbundskansler att företräda antingen Kristdemokraterna eller Socialdemokraterna, något av de partier som dominerat det demokratiska Tysklands historia ända sedan andra världskrigets slut.
Enligt opinionsmätningarna har CDU och SPD tillsammans stöd av omkring 70 procent av väljarna, medan Republikanernas och Socialisternas kandidater i Frankrike fick stöd av drygt 26 procent tillsammans.
När det talas om ett Europa som drar åt olika håll, tänker man sig ibland att skiljelinjen går mellan öst och väst eller norr och söder.
Frankrike och Tyskland är dock ett exempel på hur nära sammanflätade grannländer kan utvecklas helt olika, och utvecklingen återspeglas tydligt i jämförande studier av stämningen bland befolkningen. Enligt en ny undersökning anser 86 procent av tyskarna att det går bra för deras land ekonomiskt, medan 75 procent av fransmännen anser att det går ekonomiskt dåligt för deras land.
Bara 15 procent av fransmännen har förtroende för sitt politiska system, medan två tredjedelar av tyskarna har förtroende för sitt. På samma sätt ser det ut i frågan om huruvida politikerna gör tillräckligt mycket för att stötta respektive lands ekonomi. 13 procent av tyskarna menar att globaliseringen skadar den tyska ekonomin, medan 55 procent av fransmännen är övertygade om att globaliseringen skadar Frankrikes ekonomi.
Mot bakgrund av detta stämningsläge är det lättare att förstå utgången av presidentvalets första omgång i Frankrike och de etablerade partiernas fortsatta styrka i Tyskland. Ett av de nyord som förra året togs upp i den franska ordboken var déclinisme, ett sammanfattande begrepp för att Frankrike håller på att stagnera ekonomiskt, moraliskt och politiskt. En politisk bästsäljare under senare år har varit Éric Zemmours Le Suicide français, ”det franska självmordet”.
Man kan diskutera i vilken mån den massiva pessimismen faktiskt har stöd i siffrorna. Enligt OECD kommer tillväxten att stiga till 1,6 procent 2018 genom att skattesänkningar och snabbare jobbtillväxt ger understöd åt den privata konsumtionen. Arbetslöshetsnivån kommer under samma period att fortsätta sjunka och budgetunderskottet väntas sjunka under tre procent av BNP.
De offentliga utgifterna som andel av BNP är stora, men mindre än Finlands och inte markant större än Danmarks eller Österrikes. Samtidigt talar mycket för Frankrike som land att leva i: Den förväntade livslängden är längre än genomsnittligt, kostnaden för en bostad i relation till disponibel inkomst är genomsnittlig och hushållens disponibla inkomst är något över genomsnittet för OECD.
Viktigast att komma ihåg är dock detta: för drygt tio år sedan var det Tyskland som av inhemska författare förklarades vara på väg utför. Den ”sociala marknadsekonomin” dödförklarades och förbundsrepubliken kallades blockerad. Undergångsprofeter har haft fel förr.