Landet Georgien i södra Kaukasien med rötter i europeisk civilisation fick under president Shakasvillis dramatiska år vid makten stor medial uppmärksamhet världen över – inte minst i Sverige. Förre utrikesministern Carl Bildt och polske kollegan Radoslaw Sikorski skapade det så kallade östliga partnerskapet mellan EU och Georgien, Moldavien och Ukraina.
Georgien hamnade 2008 i krig med Ryssland. En femtedel av Georgiens yta upptas nu av utbrytarrepublikerna Abchazien och Sydossetien. Ryssland stödjer de bägge utbrytarrepublikerna. Bedömningen är att Ryssland inte utan stort motstånd söker förhindra Georgiens närmande till EU och NATO.
President Shakasvilli förlorade i valet, lämnade landet och blev guvernör i Odessa i Ukraina. Den posten lämnade han 2016.
Efter det hamnade Georgien, ett land med knappt fyra miljoner invånare, i den så kallade medieskuggan. Få rapporter kommer i alla fall i svenska media från Georgien. Hur står det till i dag – vill Georgien på sikt bli medlem i EU och Nato? Ja, blir nog svaret på den frågan men först på lång sikt.
Ett ABF-seminarium i Stockholm om Georgien gav vid handen att landet i dag trots betydande problem med korruption och brott mot mänskliga rättigheter gjort framsteg. Den europeiska tillhörigheten är stark. I huvudstaden Tiblisi pryds offentliga byggnader och platser av EU-flaggor.
Författaren Thomas Engström, bosatt i Georgien, skriver i Svenska Dagbladet, att det mörka 1990-talet förvandlat Georgien från rent helvete till smutsigt paradis. Reallönerna ökar. Fattigdom och arbetslöshet är de stora problemen. Modernisering av landet pågår. Nuvarande presidenten delar med sig av den politiska makten till parlamentet. Relationen till Ryssland är fortsatt spänd men inte alarmerande.
Biträdande professorn vid Stillahavsinstitutet i Tiblisi George Mchedlishi är försiktigt positiv om utvecklingen i sitt land. Den europeiska orienteringen är klar. Svenska UD:s ambassadör för östliga partnerskapet (som nu också omfattar Armenien, Azerbajdzjan och Vitryssland) Anna Westerholm är mycket optimistisk om Georgiens framtid även om mycket går långsamt.
Turismen är en av Georgiens styrkor. Utländska turister blir en allt viktigare motor för ekonomin. Huvudstaden Tiblisi har sedan självständigheten 1991 genomgått en stor förvandling.
Inre omvälvningar, regimskiften och folklig vrede har präglat den korta självständigheten. Landets omvandling till demokratisk rättsstat med en social marknadsekonomi utsätts ständigt för påfrestningar.
Det internationella samfundet, inte bara EU utan även FN, Osse och Europarådet, har aktivt sedan självständigheten 1991 engagerat sig i Georgien för att bland annat förebygga väpnade konflikter.
Mycket har gått bra för landet. Men samtidigt återstår mycket att göra.