I två ledare har VT diskuterat gränserna för kommunens engagemang i stora projekt som Holiday Club och Slottsholmen. Hur mycket kan och bör kommunen satsa för att sådana projekt ska bli verklighet? Finns det en punkt där kommunens engagemang går för långt och påverkar andra, mindre projekt negativt? Rimligtvis finns det inte tid och resurser till allt, prioriteringar måste göras.
Det är en viktig debatt som inte bara berör Västervik utan alla kommuner, ja även landsting och stat. I vilken mån kan politiker och tjänstemän driva på för viktiga satsningar och samtidigt förbli neutrala och opartiska mellan olika intressen?
Först ett påpekande. Det är egentligen en självklarhet, men tål ändå att upprepa. Slottsholmenprojektet är bra och viktigt för Västervik. Det är rätt att kommunen på ett aktivt sätt arbetat för att få projektet till stånd. Holiday Club är sedan länge historia, men hade också det betytt mycket för kommunen. Om det blivit verklighet.
När det gäller Slottsholmen har debatten till stor del handlat om att kommunen gjort för lite - inte för mycket - för att få projektet till stånd. Det gäller till exempel hur lång tid projektet tagit och hur väl den kommunala planprocessen fungerat.
På flera punkter har ledande politiker varit självkritiska och lovat bot och bättring. Det är bra. Björn Ulvaeus har också, åtminstone halvt om halvt, kommit tillbaka i projektet.
Med detta sagt måste ändå formerna för kommunens engagemang kunna diskuteras. I ett debattinlägg i går skrev kommunalrådet Harald Hjalmarsson (M) upprört om "en oerhört allvarlig anklagelse" i VT:s ledare och krävde preciseringar från tidningens sida. Det gäller huruvida han medverkat i förhandlingar med tredje part för att möjliggöra de omdiskuterade projekten.
Hjalmarsson skrev också att "i inget av de aktuella projekten har kommunen haft något ägande".
Det är lite svårt att förstå upprördheten från Hjalmarssons sida. VT har aldrig påstått att han gjort formellt fel eller brutit mot något regelverk. Diskussionen gäller vad som är lämpligt och hur långt en politiker bör gå i sitt engagemang.
I sak är det utan tvekan så att kommunen medverkat i flera markaffärer med utomstående fastighetsägare för att möjliggöra Holiday Club-projektet. Avtalen är underskrivna av Harald Hjalmarsson, det kan vem som helst kontrollera.
När det gäller Slottsholmen har kommunen sålt en del mark till exploatören Alm Equity. Kontraktet är underskrivet av Harald Hjalmarsson.
Avseende ägandet har kommunen förstås inte varit delägare i de exploaterande bolagen. Men kommunen har ägt, eller skaffat sig, mark som varit avgörande för att projekten skulle drivas vidare.
Så är läget. Det är synd att Harald Hjalmarsson skjuter in sig på detaljer, som lätt kan kollas i arkiven. Den viktiga debatten gäller som sagt något annat: var går gränsen för kommunens insatser? Hur mycket krut ska läggas på enstaka, stora projekt?
Det bör vi fortsätta diskutera.