Har ni hängt med i nyheterna om Panamadokumenten?
Det är ju en minst sagt omfattande och snårig historia, men grunderna räcker för att man ska bli riktigt upprörd.
En Panamabaserad advokatfirma har hjälpt politiker, maffiabossar, idrottsstjärnor och andra förmögna människor över hela världen att gömma undan pengar för att slippa skatt. Det har skett genom att skapa brevlådeföretag i olika skatteparadis.
Minst 140 politiker och höga tjänstemän är inblandade i härvan, däribland premiärministrarna i Island och Pakistan och presidenterna i Ukraina och Argentina. Kopplingar finns till pedofiler, vapenhandlare och personer i den ryska presidenten Putins närmaste krets.
I Sverige är Nordea den bank som samarbetat mest med advokatfirman i Panama. Enligt SVT har Nordea varit aktiv mellanhand till mellan 300 och 400 brevlådeföretag. Banken uppger att verksamheten upphörde 2009, men enligt SVT har den pågått även senare.
I sig är det inte olagligt att upprätta den här typen av brevlådeföretag för att placera stora mängder pengar utomlands. Men upplägget används ofta för att slippa skatt och tvätta pengar som kommer från kriminell verksamhet.
Bakom scoopet, som blivit en jättenyhet över hela världen, ligger ett imponerande journalistiskt lagarbete. För mig som publicist är det nästan lika fascinerande som avslöjandet i sig.
Tipset kom ursprungligen från en anonym person till en grävande reporter på den tyska tidningen Süddeutsche Zeitung. Det började med ett mejl, där tipsaren erbjöd intressanta uppgifter. Men det fanns några villkor.
”Mitt liv är i fara. Vi kommer bara ha kontakt via krypterade filer. Vi kommer aldrig att träffas. Vad ni väljer att publicera, är upp till er”, skrev tipsaren i mejlet.
”Varför gör du detta”, svarade journalisten.
”Jag vill att de här brotten ska bli kända.”
För den undersökande journalisten var det här förstås en dröm. En person med viktiga uppgifter hörde av sig och ville avslöja ett allvarligt missförhållande. Källan satt på massor av uppgifter. Det fanns egentligen bara ett problem: mängden material.
Sammanlagt omfattar härvan 11,5 miljoner olika dokument – den största läckan någonsin i världen. Det var för mycket till och med för en stor tidning med stora resurser som Süddeutsche Zeitung.
Lösningen blev att samarbeta. Den tyska tidningen kontaktade den internationella organisationen för undersökande journalistik ICIJ, som i sin tur kopplade in reportrar på medieföretag över hela världen. I Sverige gick uppdraget till SVT:s Uppdrag Granskning.
Totalt arbetade 370 journalister i 76 länder med avslöjandet. Arbetet pågick i mer än ett år. Jag är djupt imponerad av samarbetet, grävandet och ledningen av projektet. Bara en sådan sak som att inget läckte ut under under granskningen.
Resultatet blev ett scoop över hela världen. Eller snarare flera scoop, i materialet finns otaliga nyheter och historier som är viktiga att berätta. Fortsättning följer, var så säkra.