Först en bekännelse från min barndom. Sedan en uppmaning till er läsare att höra av er. Vad tycker ni om nya VT?
Som liten var jag väldigt blyg. Jag minns med fasa släktmiddagarna med kusinerna som jag inte träffade så ofta. De vuxna satt i vardagsrummet, medan vi barn hade ett eget bord i ett rum intill. Blicken ned i tallriken, tunghäfta. Jag ville bara in till mamma och pappa.
Fick vi besök hemma kunde jag ibland gömma mig under ett bord för att slippa komma fram och hälsa. Jag hade ofta en känsla av att vara försagd och obekväm tillsammans med människor jag inte kände.
Med åren slipades allt mer av min blyghet bort. Ibland är det skönt att bli äldre. Även om jag fortfarande kan känna mig lätt bortkommen i vissa sociala sammanhang, skulle jag inte längre säga att jag är blyg. Arbetet på olika tidningar har också vant mig vid att träffa och prata med människor som jag inte känner. Det är en stor del av jobbet; det gör journalister hela tiden.
Som chefredaktör är en av mina viktigaste arbetsuppgifter att träffa – och samtala med – VT:s läsare. Då duger det inte att vara blyg. Jag försöker vara så tillgänglig som jag bara kan. På måndag ska jag och en kollega, som arbetar med VT:s taltidning, träffa medlemmar i PRO på ett möte. Nästa månad kommer jag vara med på ett möte med Rotary i Gamleby och prata om VT och de stora förändringarna i mediebranschen.
Jag åker gärna ut till skolor och föreningar och berättar om VT, medier i allmänhet och arbetet som journalist. Vi tar också gärna emot studiebesök på tidningen Är du intresserad av att jag ska komma ut och prata i något sammanhang är det bara att höra av dig. Detsamma gäller om du vill komma hit.
Just nu är jag extra nyfiken på vad du som läsare tycker om tidningen. Vi gjorde om VT i början av februari och har bland annat mer kulturmaterial än tidigare och helt nya artiklar om vetenskap. Tidningen har blivit tjockare och har totalt sett mer läsning. Samtidigt har vi lite mer material från regionen och Norrköping–Linköping än förut. Vad anser du om det?
Jag vill också gärna veta vad du tycker om vår sajt vt.se. Förändringarna i februari innebär att vi riktar vårt nyhetsarbete mot webben och försöker skilja på vt.se och tidningen mer än tidigare. Läsningen på sajten har ökat kraftigt, och jag tycker att det blivit väldigt bra. Håller du med?
Ring eller mejla! Du är också välkommen att komma upp till redaktionen på Stora torget, men då finns risken att jag sitter i möte eller är ute på uppdrag. Ring först, så bjuder jag på kaffe också.
En språklig fundering till sist. Häromdagen använde jag ordet "gallimatias" när jag pratade med en yngre kollega. Han hade bara hört sin mamma använda det någon gång och visste nätt och jämnt vad det betydde ("struntprat").
Det påminner om att språket hela tiden förändras. En del ord åldras och används allt mindre, medan en del försvinner helt. Andra fortsätter att användas, men med en delvis annan betydelse än tidigare. Det gäller inte minst ordet "fjolligt" som diskuterats mycket den senaste tiden.
Ordböcker är en sak, hur ord används i verkligheten ibland en annan.