Tack för intresset vid vårt besök i Överum i måndags. Det finns inget viktigare, och roligare, än att träffa er läsare. Utan er är vi ingenting!
Ett par herrar satt redan och väntade när jag och VT:s nyhetschef Christoffer Nielsen knallade in på biblioteket. Vi hann knappt hälla upp kaffet innan diskussionen var i full gång. Mest om om samhället Överum, men också en del om tidningen VT och nyhetssajten vt.se.
Överum först. Var det bättre förr? Ja, på många sätt var det kanske det.
Runt fikabordet beskrevs målande hur samhället var under sin glans dagar. Bruket sysselsatte över tusen anställda, och uppåt tre tusen personer bodde på orten. Det fanns tre affärer, tre taxibolag, flera bagerier, hotell, post, apotek och till och med en urmakare.
Efter yrkesskolan stod bruket och väntade. Det var bara att bestämma vilken avdelning man ville jobba på.
I dag sysselsätter Överums bruk 130 personer och befolkningen har minskat till 1 200. Det mesta av affärer och offentlig service har försvunnit. Trots starka protester och stort engagemang är hälsocentralen stängd tills vidare.
– Levande landsbygd, det kan ni glömma. Här har vi döende landsbygd, muttrade någon.
Kanske lider samhället extra av att det är en utpräglad bruksort. När bruket var stort och starkt var det också företaget som såg till att orten i stort levde. Ville disponenten ha en musikkår, så blev det en musikkår.
Å andra sidan. Helt dött är det inte. Samma dag som vi besökte biblioteket meddelade Överums bruk att företaget inrättar en ny produktionslina och behöver öka bemanningen.
Det finns många livaktiga föreningar i samhället och det nya ridhuset har blivit ett lyft. Det är alla överens om. Det finns inte många hus som står tomma. En del Stockholmare har köpt fastigheter, i alla fall för sommarboende.
– Så är det. Vi får inte svartmåla för mycket, enades gänget om.
– Nej, egentligen har vi nog vad vi behöver. Men vi saknar en läkare, det gör vi.
I bästa fall kanske det håller på att vända för Överum. Fler jobb kan ge inflyttning och fler invånare. Det är i sin tur en förutsättning för butiker och service. En bättre väg till Linköping skulle öppna för pendling norrut. Och Tjustbanan, visst måste det gå att få ordning på den?
Vi får se. Fikabordet var i alla fall enigt om förhoppningen.
Så långt samtalet om Överum. Naturligtvis blev det en del snack om VT också. Här är några frågor och synpunkter som kom fram.
Vem tar hand om insändarna i VT?
– Det gör jag. Jag redigerar debattsidan och publicerar inläggen på vt.se. Är det något extra komplicerat fall rådgör jag först med min chef Anna Lindberg, som är publisher för Östgöta Media.
Hur drar ni vinnarna i Dagsländan? Inte en enda vinnare har kommit från Överum.
– Helt slumpmässigt, naturligtvis. Alla bidrag, oavsett om de skickas in från vt.se eller papperstidningen, har chans att vinna. Det är bara otur för Överums del.
Granska mer! Nöj er inte med att skriva vad olika personer tycker, ta reda på hur det egentligen är!
– Tack för uppmuntran! Som journalister ska vi alltid ha ambitionen att ifrågasätta, granska och avslöja. Ett en större granskning var när vi berättade om juristen på Skatteverket som bytte sida och företrädde en förening med kopplingar till Hells Angels. Vi ska också ifrågasätta och vara kritiska i vår dagliga rapportering, oavsett om det gäller kommunen, VIK eller något annat.
Rubrikerna i VT är för stora.
– Vi gjorde om formen på papperstidningen för några år sedan. Just nu har vi inga planer på en ny omgörning. För egen del tycker jag att det handlar mycket om vana, efter ett tag vänjer man sig vid hur tidningen ser ut.
Hur tänker ni med färger i tidningen? Ibland är det svårläst för att kontrasten blir för liten.
– Det är en synpunkt vi fått från flera läsare. Framför allt den gula färgen på bland annat kultursidorna har fått kritik. Den har vi gjort lite mörkare för att öka läsbarheten.
Varför kom inte min insändare in? Och varför fick jag inget besked om det?
– Vi publicerar de flesta insändare, men inte alla. Det kan bero på platsbrist eller på att flera skribenter skrivit om samma ämne. Ibland är frågan så viktig att vi väljer att göra en nyhetsartikel i stället. Däremot bör vi meddela när något inte ska publiceras. Det kan vi bli bättre på!