I juni chockade det brittiska folket Europa genom att vända EU ryggen och gå sin egen, ovissa, väg. I en tid när samverkan borde stå högst på dagordningen, valde ett av Europas viktigaste länder att lämna samarbetet med andra stater.
I november valdes en affärsman till USA:s president efter en valkampanj full av överdrifter, hot och direkta lögner. Följderna av det valet är ännu ovissa, men bättre än tidigare lär det inte bli.
I förra veckan drabbades ännu en europeisk storstad av ett förskräckligt terrordåd. Tolv oskyldiga människor fick sätta livet till när en långtradare dånade in i en julmarknad i Berlin. Många fler skadades.
Min äldsta dotter studerar i Prag och besökte Berlin för någon månad sedan. En av hennes bästa vänner bor där. En kollega till mig har ett barn som studerar i den tyska huvudstaden.
Vansinnet kryper allt närmare. Våldet knackar på vår dörr.
Ibland beskylls vi i medierna för att, felaktigt, ge denna mörka verklighetsbild. Ni rapporterar bara om det som är dåligt och förstorar negativa händelser, heter det. Bilden påstås vara skev eller direkt osann.
Jag håller inte med om detta. Världen är som den är, och allt det hemska som sker är inte budbärarens fel. Vi rapporterar också om väldigt mycket som är positivt. Är det något som lockar till läsning på vår sajt är det just positiva nyheter om människor, föreningar och företag som satsar och gör bra saker i Västervik. Säkert kan vi bli ännu bättre på det i framtiden.
Däremot tror jag att vi alla behöver påminna oss om allt bra som faktiskt händer runt omkring oss. Det som är normalt är i de allra flesta fall något som fungerar. Det är när det inte fungerar, som vi lägger märke till det och det, kanske, blir en nyhet. Det positiva är det normala, det negativa det som avviker och sticker ut.
De allra flesta av oss människor är faktiskt ganska snälla och vill väl. Vi lever och låter leva. Säkert är vi okänsliga, egoistiska och dumma ibland, men väldigt sällan medvetet elaka eller onda.
Det goda finns mitt ibland oss. Hela tiden. I stort och smått. Men vi tänker kanske inte alltid på det.
Många av oss gör dessutom ännu mycket mer än så. Bland det bästa med jobbet som journalist är alla engagerade och inspirerande människor man får träffa i olika sammanhang. Ofta slås jag av hur många sådana personer som finns just i vår kommun.
I våras hade jag förmånen att träffa några av dem för en intervjuserie om eldsjälar i Västervik. Där fanns modersmålsläraren i finska som fortsätter att undervisa långt efter sin pension, medlemmen i Röda korset som tar emot flyktingar och tränaren som fostrat en rad årskullar Västerviksbarn i fotboll. För att bara nämna tre.
Som sagt, det finns många.
Just nu läser jag en bok om inspelningen av Ulf Lundells skilsmässoskiva Den vassa eggen. Det är en platta jag lyssnade mycket på när den kom i mitten av 80-talet och återvänt till ett antal gånger genom åren. Lundell sjunger om sorgen, saknaden och rädslan när hans äktenskap bryts sönder och han förlorar kontakten med sina barn.
Men det är också en skiva som handlar om hopp. I en av de vackraste sångerna, Aldrig så ensam, går refrängen så här:
"Men du är aldrig så ensam
som du tror
Månen är din syster
solen din bror"
För mig innebär också julen hopp. Lediga dagar, klappar, god mat, umgänge, ja, allt det där – men också en tro på ljusare tider och förändring till det bättre.
Jag vet inte vad du gör i dag. Hur du firar, om du firar över huvud taget.
Men oavsett vilket önskar jag dig en riktigt God Jul!