Jag hade tänkt skriva en text om det goda samtalet och hur vi ofta missförstår varandra med flit. Inte minst i politiska diskussioner och på sociala medier. Det är ett stort problem, tycker jag, som förvrider och förgrovar den politiska diskussionen.
Jag hade tänkt ta Miljöpartiet och vice statsminister Åsa Romson som exempel. Jo, faktiskt. Romson har låtit tungan slinta många gånger - och fingrarna slinta på tangentbordet - men hennes uttalanden har också överdrivits och vantolkats av politiska motståndare. Ibland har det liknat ett drev eller till och med mobb mot språkröret.
Men jag skriver ingen sådan krönika. Inte den här veckan. Det finns gränser också för mig.
Med risk för att bli tjatig och sparka på någon som redan ligger: Miljöpartiet har haft en katastrofvecka. Åsa Romson lade ytterligare ett ogenomtänkt uttalande i högen med tidigare grodor, när hon kallade 11 september-attackerna för "olyckor". Inte terrordåd, attentat eller något mer passande,
Det kan ha varit en felsägning, men någonstans finns förstås en koppling mellan ord och tanke. Lägger man till tidigare kommentarer om miljömötet i Paris efter terrordåden, liknelsen mellan flyktingkatastrofen på Medelhavet och utrotningslägret Auschwitz och uttalandet om att det senare låg "nånstans i södra Tyskland" – då är det lätt att bli bekymrad. Inte minst som Romson faktiskt är Sveriges vice statsminister.
Jag kräver varken hennes eller någon annans avgång. Men visst kan man begära att ledande politiker tänker efter innan de uttalar sig? Förtroende är inget man får gratis, det förtjänas.
Ännu allvarligare än klantiga uttalanden är bostadsministern Mehmet Kaplans dåliga omdöme som ledde honom till en middag med en känd ledare för den turknationalistiska extremrörelsen Grå vargarna. Kaplan har också gjort märkliga jämförelser mellan IS-krigare och svenska frivilliga i Finska vinterkriget och mellan Israel och det nazistiska Tyskland.
Den förre bostadsministern avgick i början av veckan – men som det verkar mest för att uppmärksamheten påverkade hans arbete och inte så mycket för att han gjort fel.
Partikamraten Yasri Khan har också tvingats lämna politiken. Han vägrar att ta kvinnor i hand när han hälsar. Språkröret Gustav Fridolin sade senare att han inte förstått att så många kvinnor känt sig kränkta av det.
Det uttalandet har Fridolin bett om ursäkt för, vilket hedrar honom. Men jisses, vilken röra! Utöver det har en presskontakt kallat Kaplan-bevakningen för "låg journalistik" och en annan har försök påverka Aktuellt i SVT att rapportera mindre kritiskt. Nej, det har inte varit någon bra vecka för de gröna.
Nu har språkrören skrivit ett öppet brev till medlemmarna, och bjuder in till en diskussion om värderingar och förhållningssätt. Det är förstås bra och sympatiskt. Men å andra sidan, ska grundläggande värderingar verkligen behöva förtydligas och diskuteras? Borde inte de vara självklara?
Jämlikhet är bra. Alla människor är lika mycket värda. Kvinnor och män ska behandlas lika. Hur svårt kan det vara?