Förra månaden drabbades den amerikanske reportern Gay Talese, känd som en av dem som skapade New Journalism, av en Twitterstorm. Den drog i notisform även in över svenska medier. Vad som hände Talese, idag 84 år och fortfarande verksam, var följande: Han lät sig intervjuas offentligt på Boston University där han fick frågan vilka kvinnor som inspirerat honom. Talese tvekade, nämnde Mary McCarthy, tänkte efter en stund och efter en paus sade han: ”Ingen”. Han tillade att kvinnor som skrev, även de som han tyckte var bra, när han började som journalist inte skrev den typ av reportage som han ville skriva och utveckla.
Det var ett ärligt svar men uppfattades naturligtvis som otillräckligt och chauvinistiskt. Alltmer ohämmade tweets började flöda, hashtaggen #womengaytaleseshouldread trendade snabbt som en uppflammande eld. Gay Talese fick veta att han var en 84-årig stöt som inte längre hängde med. Bland dem som kritiserade honom fanns Roxane Gay, Nicole Hannah-Jones och Susan Orlean. Saken var klar: Talese och hans författarskap var rostat på det digitala bålet.
För en utomstående betraktare av detta obehagliga spektakel stod bara en sak klar: de som fördömde Gay Talese hade antingen inte läst honom eller också hade de mycket begränsad kännedom om honom. Taleses karriär omfattar reportage om svårtillgängliga eller förbjudna ämnen. För sin bok ”Honor Thy Father” lyckades han att få följa och berätta om maffialedaren Bill Bonanno. Det är den journalistiska metod som Talese kallar ”The Fine Art of Hanging Out”. Boken, som kom 1971, bröt maffians berömda tystnadslöfte och han hyllades unisont för den. Tio år senare kom ”Thy Neighbor’s Wife” (den enda av Taleses böcker som är översatt till svenska) som handlar om den sociala förändringen av amerikaners syn på sexualitet efter andra världskriget. För att kunna skriva den drev han under kortare tid massagesalonger, besökte nudistläger och deltog i ett kollektiv där man praktiserade fri sex i Kalifornien. Lika hyllad som Talese blev för att ha skildrat maffian, lika kritiserad blev han för att ha blottat amerikanernas sexliv.
Det är naturligtvis paradoxalt, men samtidigt mycket träffande, att Talese ansågs vara för radikal under USA:s radikala era och nu, när USA är mycket mer konservativt, anses han vara för konservativ.
Få journalister har reflekterat så mycket över reportagets metoder, språk och form som Gay Talese.
Och gammal är äldst. I sommar kommer han ut med en ny bok, ”The Voyeur’s Hotel”, en överbliven historia med koppling till hans för 35 år sedan kontroversiella bok. I den berättar han om en motellägare som spionerade på sina gäster när de hade sex och som för Talese öppenhjärtigt berättade om sina erfarenheter. Ett reportage om detta publicerades under april i The New Yorker.
Den reportagekonst, ”The Fine Art of Hanging Out", där Talese är mästaren lever vidare trots den hårda men ytliga vindstyrkan från stormen på Twitter.