Tiden flyr. Ju äldre man blir desto fortare går den. Det som var vackert i går är snuskigt i dag. Det som var klokt i förrgår är infantilt i morgon. En åsikt som skälldes ut 2016 är politiskt korrekt året därpå.
Det finns saker som ingen höjde på ögonbrynen åt för några decennier sedan, men som vore fullständigt otänkbara att lansera i dag. Bara av att snabbt ådra mig några företeelser sedan jag själv föddes blir det uppenbart.
60-talets vistexter:”Balladen om Fredrik Åkare och den söta fröken Cecilia Lind” av Cornelis Vreeswijk.
Där dansar Fredrik Åkare kind emot kind, med lilla fröken Cecilia Lind.
Skäms, Fredrik Åkare, skäms, gamla karl’n! Cecilia Lind är ju bara ett barn,
Ren som en blomma, skygg som en hind. Jag fyller snart sjutton, sa Cecilia Lind.
Ja Fredrik är gammal, men kärlek är blind. Åh, kyss mig igen, sa Cecilia Lind.
70-talets frigjordhet: Kunde killar ha bar överkropp på stranden så kunde vi! Det var snarare regel än undantag med bara tuttar vart man såg. Jag vill minnas att vi övade på en gångstil som gjorde att de guppade extra mycket.
Kvinnorörelsen propagerade för att bh:ar skulle brännas och den sexuella frigörelsen blomstra. Att alla låg med alla – överallt – var bara positivt, livsberikande och ett sätt för kvinnor att ”bli jämställda männen” (!)
70-talets språkbruk i media: Så här skrev Dagens Nyheters teaterkritiker Bengt Jahnssson i en recension av den pornografiska musikalen ”Oh! Calcutta!” med premiär på Folkan 1971: ”Lena Bergqvists stora bröst är lustigt uppåtstussade, häcken fin. Lisbeth Zachrissons byst slappar något men är avgjort gripvänlig. Av herrarna förfogar Ulf Brunnberg över den längsta manslemmen. Hans Wahlgrens är något kortare men i stället tjockare. Terje Thoresens kommer på tredje plats. Brunnbergs överskrider uppskattningsvis femton centimeter.”
80-talets matlagningstrend: Mikrorevolution. Allt skulle tillagas i mikron. Jubel. Långkok var gammalt, nu skulle det gå supersnabbt. Att lasagnens ost blev kokt i stället för gratinerad och att hela anrättningen var blek som ett vintertryne låtsades vi inte om.
80-talets mygel: Kvinnorna besiktigade familjens bilar. Med kort kjol, urringat eller en bullpåse till personalen fick kärran färre tvåor. Så var det bara.
90-talets tröga teknik: Det fanns en tid före bredbandet. För att koppla upp sig mot internet var man tvungen att göra det via telefonnätet, vilket innebar att ingen kunde ringa så länge en familjemedlem var på internet.
Det gjorde inte så mycket. På den tiden bestämde man tid och plats för en sammankomst, sedan kunde det gå en vecka, ja till och med två, utan att man pratade med varandra. I dag blir många människor uppriktigt oroliga om de inte får någon form av digital bekräftelse från sina vänner åtminstone ett par gånger per dag.
00-talets politikercitat: ”Detta köttberg av 40-talister som vi ska 60-talister ska föda”. (Nyblivna finansministern Pär Nuder (S) på SEB:s frukostmöte med temat Utmaningar i ekonomin.
”Volvo är det svenskaste vi har, det är nästan lika svenskt som spagetti”. Karin Pilsäter (FP) blev vemodig i Studio Ett sedan klenoden Volvo sålts till Ford.
När jag tänker på den tid vi nu lever i kommer jag på långt fler idiotiska företeelser än förnuftiga. Men det kanske säger mer om min ålder än om min samtid.