Trots att vi ständigt informeras om världens tragedier är det lätt att förlora perspektivet och glömma att glädjas åt det vi har. Glömma hur extremt lyckligt lottade många av oss är, som får leva i fred, ha tak över huvudet och aldrig behöva somna hungriga. Som vunnit högsta vinsten i livets stora och totalt slumpmässiga lotteri: förmånen att vara friska.
Varje gång något ledsamt händer mig tänker jag ”varför gick jag inte omkring och bara var förnöjsam precis hela tiden, innan det här hände? Det hade jag ju all anledning till!”
Det är som om vi måste drabbas av elände då och då, för att våra ögon ska öppnas och vi själva påminnas om den där högsta vinsten vi redan har dragit.
Det finns ett talesätt som man borde ha tatuerat på kroppen:
Den friske önskar tusen ting.
Den sjuke blott en.
Jag tror att jag tar och gör en lista på saker som är bra i livet just nu. Både med sådant jag har och sådant jag är tacksam över att jag inte har. Då är det lätt att få listan lång.
Mina närmsta är friska. Kanske inte precis kärnfriska allihop, men helt okej. Det kan ändra sig vilken sekund som helst, så här gäller att glädjas åt just detta storslagna.
Jag hade turen att ramla in i en fantastisk man, älskade Gubben. Det skedde sent i livet, men han var värd att vänta på.
Vi fick högsommar under hela maj. Kanske som en bonus för att vi uthärdat världens längsta vinter. Nu kvittar det om det blir halvdåligt resten av sommaren. Vi har redan fått mer sommar än vad vi är vana vid.
Schersminen blommar. Inget i hela världen luktar så gott. Jag släpar in kvistar på löpande band men får ändå inte nog. Så i kvällningen går jag ut och bara ställer mig bredvid den en stund. Punktmarkerar den. Blundar och njuter.
Jag vill absolut inte bo i Stockholm. Inte i någon annan stad heller. Jag vill ha det tyst och lugnt, nära djur och natur, på landet. Och precis så bor jag. Vilken tur!
Jag har aldrig lockats av våghalsiga utmaningar. Har aldrig velat klättra i berg, springa ett maraton i 30-gradig värme eller hoppa fallskärm. Det är jag väldigt tacksam över. Livet är tillräckligt fyllt av risker som det är.
Gubben har trappat ned jobbandet. Allt som oftast är maten klar när jag kommer hem och allt som oftast vilar en doft av nygräddat matbröd över hemmet. Sicken lyx.
Stora barn. Så himla roligt när man kan göra saker med barnen som båda tycker är roligt på riktigt och inte roligt för den vuxna bara för att det är roligt för barnet. Typ lekland. Närmast ska jag iväg och rida islandshäst med dottern en helg. Min födelsedagspresent till henne. Man får inte va dum.
Min kör. Att både få sjunga och gapskratta en gång i veckan är en ynnest. Det är min körledare Hanna Rydmans förtjänst. Först skrattar hon åt oss i kören och härmar oss när vi sjunger fel, ser fåniga ut eller dansar som om vi vore stel-opererade. Sedan skrattar vi åt henne, för att hon härmar oss så himla bra och roligt. Ett slags lyteskomik med värme hela vägen.
Jag trivs allra bäst hemma. Jag längtar ingenstans.